Waldorf i tiden

Är waldorfpedagogik tidsenlig?

Vad tänker människor i allmänhet om oss waldorfpedagoger, hur kan vi informera föräldrar som inte känner till pedagogiken och föräldrar som undrar över hur den kan utvecklas och anpassas efter vårt jäktande tillvaro? Jag tänker belysa problematiken ur olika aspekter...

1. Historisk perspektiv:

Den första waldorfskolan grundades 1919 efter första världskriget enligt Rudolf Steiners anvisningar med följande grundprinciper:
* den ska vara öppen för alla barn
* den ska vara gemensam undervisning för pojkar och flickor
* den ska vara 12 årig
* lärarna själva skulle bestämma över undervisningen och med minimal inblandning från staten och ekonomiska intressen.
* den ska vara en avgiftsfri skola
Dessa grundprinciper var utomordentligt moderna! Om man ser tillbaka i tiden och tittar på hur skolväsendet utvecklats senare, måste vi leta oss fram till 50-talet om vi ska hitta motsvarande kvalitéer!
Är waldorfskolan och förskolan en modern institution i sina grundprinciper än i dag? -grubblar jag över det nu. Jag anser det som det är!
Jag tror att som bevis på dess berättigande behöver man bara tänka på utökningen av waldorfskolor och förskolor i hela världen.
Ingen skola, förskola klarar sig i motvind och mot alla odds om den är en föråldrad.
Hur kan man utökas och erövra flera miljoner människors intresse och engagemang i hela världen annars?

2. Andligt perspektiv: 

En av waldorfpedagogikens grundpelare är antroposofi (människokunskap), som innebär att man fördjupar sig i dessa teoretiska kunskaper och försöker efterleva de i sitt livsinnehåll som waldorfpedagog. Ibland kan man få en svindlande känsla om dess omfattning eftersom Rudolf Steiner höll sammanlagt ca. 6000 föredrag i vitt skilda teman.
På min blogg försöker jag fokusera enbart på mina erfarenheter kring förskolebarns uppfostran.
I korthet kan jag säga, att utan denna andliga innehåll kan waldorfpedagogiken utarmas lätt, eftersom den är inte en normativ pedagogik utan räknar med pedagogens inre upplevelser som uppstår i samvaron med barnen.
Dessa intuitiva erfarenheter ska motivera pedagogen ytterligare i sitt arbete.
Det andliga innehållet ger pedagogiken en tidslös karaktär.

Men lever vi waldorfförskollärare i en avskärmad lilla oas gällande tiden vi lever i?
Drömmer vi bort oss i vår lilla ullmoln eller har vi någonting att komma med?
Förskolans historiska perspektiv är inte så gammal som skolans:
Det var året 1975 som kommunerna ansvarade första gången för förskoleverksamheten.
Förskolan som institution har tagit allt större plats i familjens liv sedan dess.
Öppettiderna utökades successivt och många föräldrar anser att waldorfförskolan lever inte efter tidens krav och motsvarar inte förväntningarna som arbetslivet ställer.
När man väljer waldorfförskola eller förskola för sitt barn är det viktigt, att man gör en kartläggning ur:
3. Familjens perspektiv:

Hur ser behovet ut i vår familj? Var ligger den närmaste förskolan, vad har de för inriktning?  Motsvarar den mitt barns behov?
Vad anser jag som rimlig vistelsetid som förälder för lille Per? Hur långa dagar kommer han att klara av att vistas utanför hemmet? Hur ser vår ekonomi ut? Behöver jag arbeta heltid eller klarar vi oss med mindre?
Alla dessa frågor kräver att familjen gör ett medvetet val, som passar just den givna familjen.
Väljer jag en waldorfförskola kan det innebära en hel del praktiskt arbete, städning, deltagande på julbasarer, men dessa kan även vara en möjlighet till, att träffa likasinnade föräldrar, det kan ge möjligheter till att växa i min föräldraroll, men framförallt kommer jag att vara mycket mera delaktig i händelser som sker på mitt barns förskola.
Är det värt besväret? Här krävs det ett personligt ansvar som väger in för och nackdelar, och utifrån dessa kan man göra ett aktivt val.

Några erfarenheter och synpunkter kring:

4. Tidsperspektivet: 

På waldorfförskolan lägger man stor vikt vid hur dagens rytm utformas. Vi följer årstidens växlingar,  det finns en tydligt utformad veckorytm och dagsrytmen är anpassad utifrån förskolebarnets konstitutionella behov.
Till det bör man tillägga att enligt läkarordination har ett litet barn ca 12 timmars sömnbehov, som utgör en grundläggande ram för dags rytmen.
Waldorfförskolans relativt korta dagar ger möjlighet till barnet att fortfarande kunna räkna med sitt hem som dess viktigaste anknytningspunkt.
Varje dag, varje vecka kan vara en ny erövring av erfarenheter och de olika sinnesupplevelserna ger barnets själ näring.
Ett år i barnets föreställningsvärld är mycket större och mer omfattande än vi kan uppleva med våra vuxna vaneseende ögon.
Det är inte bara barnet som utvecklas och förändras utan förälderns ålder har också en tydlig roll i utformande av relationen. Hur och när möter jag mitt barn i mitt levnadslopp?
Hur kan vi närma oss och utvecklas i varandras livssfär? 
Enligt min mening är det barnet som väljer oss som föräldrar, och ur den aspekten har barnet redan ett outtalat behov.
Hur jag ställer mig som förälder till dessa livsfrågor har också stor betydelse.

5.Pedagogisk perspektiv: 

På förskolan pågår fostran, omsorg, vårdnad, kunskapsinlärning och dessa bildar en enhet.
Enligt den waldorfpedagogiska grundprincipen bör pedagogen med sin förebildliga hållning vara aktivt deltagande i alla händelser som sker under dagens lopp och räcka till för alla barnen.
Pedagogen räknar med barnets efterhärmning och ur den synpunkten ger ”näring” till barnets upplevelsevärld. Vi får inte undervärdera den mänskliga aspekten! Att vara människa lär man sig av människor!
Vi behöver tänka oss in i ett fantastisk samspel som sker mellan barnet och pedagogen, där barnet visar sitt förtroende genom sin efterhärmning och utifrån denna förfinade samspel utvecklar det sedan en god självkänsla.
Men, vad krävs det utöver en god förskolestart för ett litet barn?
Förskolan är trots allt inte barnets hem! Det behöver anpassa sig till sina kamrater, vara delaktig i alla händelser som sker under dagens lopp, anstränga sig för saker som det ännu inte kan och för att det ska kunna orka det, behövs det även ett hem där man kan bara vara, där föräldrarna är fortfarande den viktigaste anknytningspunkten i barnets liv.
Egna pedagogiska erfarenheter: Det tar ca. ett halvt år för att sammansvetsa en barngrupp, det tar ungefär lika mycket tid för ett nytt barn att hitta sin plats i sin nya omgivning, då det kan bli lyhörd även för andra barns behov.
T.ex. tog det 2 år för barnen i min barngrupp, att ställa sig i kö för att hämta papper till ritstunden och inte knuffa varandra, vilket introducerades av en duktig 6 åring.

”En antroposof bör vara vaksam för tidens tecken:” -skriver Rudolf Steiner.
Gör waldorfförskolan tillräckligt för att kalla sig tidsenligt? 
Jag anser det som livsnödvändigt att barn som växer upp i det nya årtusendet, där allt accelererar, där stress, mobbning, höga ljudnivåer, kaotisk miljö hör till vår dagliga upplevelsevärld behöver det erfara motvikt.
Waldorfförskolan är högst tidsaktuellt, då den medvetet motverkar stress och verkar under hela barnets uppväxttid eftersom möjligheten, att fortsätta sin skolgång i en 12 årig waldorfskola finns. Genom att motverka dagens kaotiska tillvaro, där barnets viktigaste orienteringspunkt är familjen, kan waldorfförskolan vara en viktig komplement till hemmet.
Men uppfostran av barn kräver tid, inskolningen kräver tid, att utveckla en nära relation till en pedagog som föräldrarna och barnet känner förtroende till KRÄVER TID,  i en tid när vi inte har tid för varandra!