Den nya läroplanens betydelse ur walodrfpedagogikens synvinkel

Kan man bedriva waldorfpedagogik enligt den nya läroplanen på waldorfförskolan?

(OBS! Texten vänder sig i första hand till förskollärare med en öppen förhållningssätt i pedagogiska frågor )

För några månader sedan har vi haft inspektion av Utbildningsförvaltningen på vår förskola.

Vilket resulterade i en utvärdering med en 25 sidors dokument.

När jag läste det första gången greps jag av panik, sedan kom resignationen, idag befinner jag mig i upprorsstadium.

För att införliva mina gamla kunskaper gällande förskolepedagogik enligt Rudolf Steiners anvisningar satte mig ner och började läsa dessa, för att få grepp om tillvaron.

I den första delen lämnar jag fritt utrymme till läsaren att sammanföra waldorfpedagogik med läroplanen för förskolan som syftar till nästan uteslutande på kunskapsinlärning.

Grunden till jämförelsen har jag använt mig av Utbildningsförvaltningens inspektionsrapport på vår förskola och av Rudolf Steiners två grundläggande böcker, som gäller pedagogiska hänvisningar under den första sjuårsperioden: ”Barnets uppfostran från andevetenskapens synpunkt” och ”Barnet en spegling från kosmos.”

Jag ställer mig frågande kring uppgiften att överhuvudtaget sammanföra dessa. Jag lämnar uppgiften till läsaren med frågan:

"Vad är waldorfförskolans framtid och hur kan vi bemöta myndighetskritik?"

Ur rapporten: ”Arbetssätten bör utvecklas mot en mer utforskande förhållningssätt. Det bör föras en diskussion om vad barns inflytande kan innebära och hur man kan inbegripa barnens egna tankar och frågor för att möjliggöra större utmaningar och göra de mera delaktiga i det egna lärandet.”

”I läroplanen framhålls likaså att de fyra kunskapsformerna fakta-förståelse-färdighet-förtrogenhet förutsätter och samspelar med varandra och därför, oavsett barnens ålder, måste sätta sin prägel på verksamheten. Detta i sin tur kräver att man aktivt för en diskussion om innebörden i begreppen kunskap, lärande och utveckling.” 

Ur barnets uppfostran: "Här skall detta påvisas med avseende på en dylik fråga, uppfostringsfrågan. Inga fodringar och program bör uppställas. Det är helt enkelt barnets natur som skall beskrivas. När man utgår från den tillväxande människans väsen, då kommer synpunkterna på uppfostran att framträda av sig själva. Vill man förstå den tillväxande människans väsen så måste man utgå från att betrakta människans dolda natur."

"Liksom man inte kan låta yttervärldens fysiska inflytanden verka på det ännu ofödda barnet, så borde man inte heller före tandömsningen låta de krafter verka på eterkroppen (livskroppen), vilka för denna detsamma som den fysiska omgivningens intryck är för den fysiska kroppen."

”Vad som före sjuårsåldern bör utvecklas i denna eterkropp i fråga om föreställningar, vanor, minne, och så vidare, det måste utvecklas av”sig självt” på liknande sätt, som ögonen och öronen utvecklas i moderns kropp utan påverkan av yttervärldens ljus och ljud.”

Ur rapporten: ”Vi varken såg eller hörde uttalas att barns utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten och att den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Detta är ju trots allt något som läroplanen, Lpfö98 fastställer, men som enligt vår mening delvis kan komma i konflikt med de waldorfpedagogiska principer som har sin grund i Rudolf Steiners människokunskap och synen på barnets utveckling i lagbundenheter.”

”Mot bakgrund av avsaknaden av utforskande förhållnings- och arbetssätt bedömer vi att verksamheten bör utvecklas mot ett sådant.”

Ur Barnets uppfostran: ”Allt vad modershöljets krafter och vätskor förut har åstadkommit på kroppen, det måste nu den yttre fysiska världens krafter och element göra. Fram till tandömsningen vid sjuårsåldern gäller det för människokroppen att fullfölja en uppgift med avseende på sig själv. Det är en uppgift som är väsentligen olika uppgifterna under alla andra levnadsepoker. De fysiska organen måste under denna tid anta vissa former. Deras strukturförhållanden  måste få bestämda riktningar och tendenser. Senare tillväxer de, men detta sker under alla följande år enligt de grundformer, som har utbildats, då är det riktiga former som tillväxer, har missbildade former utbildats, då är det missbildade former som tillväxer.”

”Man bör alltid hålla fast vid att det inte är abstrakta föreställningar, som inverkar på eterkroppen medan utvecklas, utan levande bilder i deras andliga åskådlighet.”

”Det är nödvändigt att den unga människan inte tar upp naturens hemligheter och livets lagar förståndsmässigt nyktra begrepp, utan i symboler.”

Ur rapporten: ”Vi bedömer att utformningen av miljön och materialet inbjuder till lek och ger barnen förutsättningar att utveckla fantasin. Däremot är vi tveksamma till i vilken grad miljön erbjuder möjligheter till barns utforskande av omvärlden i enlighet med intentionen i Lpfö 98. Detta kräver att man ständigt reflekterar över vad barn visar intresse för och anpassar miljön och material därefter. Som vi förstår det är miljön och utbudet av material oavhängigt barngruppen och de enskilda barnens intressen och erfarenheter.”

Ur Barnets uppfostran: ”När barnet  har den sammanvirade servetten framför sig, måste det med sin fantasi komplettera allt som kan låta denna tingest framstå som människa. (Om knytdockan)

Detta arbete av fantasin verkar utvecklande på hjärnans former.”

”Alla de leksaker, som bara består av döda matematiska former, verkar förödande på barnets formbildande krafter.”

Ur rapporten:  "Det finns ingen anledning för oss att betvivla att barnen ges många möjligheter till skapande verksamhet, men vi ställer oss trots detta frågande till om det sker utifrån varje barns behov och intresse. Att vi förhåller oss något frågande beror dels på att skapande verksamhet utanför den fria lekens ram till största delen bedrivs i fasta och schemalagda aktiviteter, dels på att barnen förväntas ”efterhärma” den vuxne. Ytterligare en anledning utgörs av förskolans vilja att ”motverka nya intryck”. Detta förhåller sig inte helt okomplicerat till de intentioner som präglar läroplanen Lpfö98. Denna ger uttryck för att barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter.”

Ur Barnets uppfostran: ”Det finns två magiska ord som anger, hur barnet kommer i ett förhållande med till sin omgivning. Dessa är efterhärmning och förebild.” ”Allt som försiggår i den fysiska omgivningen härmas av barnet, och genom härmningen gjuts dess fysiska organ in i de former, som sedan förblir bestående. Man måste bara ta den fysiska omgivningen i vidast tänkbara bemärkelse. Dit hör allt som utspelas i barnets omgivning, allt som det kan varsebli med sina sinnen, allt som från det fysiska rummet kan verka på barnets andliga krafter.”

”Det är inte moraliska talesätt och kloka förklaringar som inverkar på barnet i angiven riktning, utan allt som de vuxna i dess omgivning rent synligt gör inför dess ögon.”

”Barnet lär sig nu en gång inte genom upplysningar utan genom efterhärmning. Och dess fysiska organ utvecklar sina former genom den fysiska omgivningens inverkan. Det utbildas en sund synförmåga om man i barnets omgivning för in riktiga färg - och ljusförhållanden. Och i hjärnan och blodomloppet bildas de fysiska anlagen till ett sunt moraliskt sinne, om barnet ser moraliska handlingar i sin omgivning.”

”Till de krafter, som verkar formbildande på de fysiska organen, hör alltså glädje över omgivningen och genom den. Glada miner hos uppfostraren och framför allt uppriktig, inte framtvingad kärlek. En sådan kärlek, som varmt genomströmmar den fysiska omgivningen, utkläcker i ordets egentliga mening de fysiska organens  former.”

Ur: Barnet en spegling från kosmos: ”Många frågar ofta: Hur skall vi uppfostra ett barn på bästa sätt? Som så mycket annat handlar det inte om att ställa upp några grundregler som vi går med i fickan eller i väskan för att kunna följa dem. (Obs! Läroplanen finns i fickformat!)Det handlar om att vi börjar med oss själva, att vi anstränger oss för att få en mängd översinnliga föreställningar, så att vårt sinne och vårt känsloliv är genomträngt av något som riktar sig mot det översinnliga. För det är mycket större verkan på barnet än det vi kan ge utifrån yttre förståndsregler och förståndspedagogik.”

”I denna förandligade kärlek till barnet, i detta rent andligt känslomässiga måste vi dyka in. Man måste säga att, när du hjälper barnet måste du vara en representant för krafter som inte finns på jorden, utan i det översinnliga. Alla uttänkta pedagogiska grundregler är mycket lite fruktbara så länge vetenskapen följer en materialistisk riktning.”

”I förhållande till den yttre materiella världen verkar du genom det du GÖR, som uppfostrare verkar du genom den du ÄR.”

Ur rapporten: ”Av läroplanen Lpfö98 framgår att förskolans uppdrag även innebär att bidra till att barnen utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner. På vår förfrågan om hur detta sker på förskolan uppgavs att barnen kan tillverka egna skyltar av olika slag som kan berika deras lekar, de kan skriva sina egna namn på målningar etc. Det uppgavs också att”när barnen visar intresse så svarar vi”. Av detta drar vi slutsatsen att man inväntar barnens mognad.”

”Vad gäller barns språkutveckling finns anledning och reflektera över hur man kan stimulera barns skriftspråkutveckling och inte bara invänta mognad för det.”

Ur Barnet uppfostran: ”Under de tidiga barndomsåren är det särskilt viktigt att sådana uppfostringsmedel som till exempel barnvisor så mycket som möjligt får göra ett vackert rytmiskt intryck på sinnena. Man bör fästa mindre vikt vid  betydelsen än vid den vackra klangen. Ju mer uppfriskande någonting verkar på ögon och öron, desto bättre är det. Man borde inte underskatta den organbildande kraft som dansande rörelser efter musikalisk rytm har.”

”Före tandömsningen skall ändamålet med de berättelser, sagor etc, som man ger barnet, endast vara att framkalla glädje, vederkvickelse och munterhet.”

”Det är inte bara en bildligt talesätt när man säger att man kan förstå lika bra med känslan, med förnimmelsen, med hjärtat, som med förståndet. Begrepp är endast ett av medlen till att förstå tingen i denna värld.”

”Betoningen är för barnet halva språket. - Betänk att barnen förstår sitt språk innan de lär sig tala det, precis som vi förr förstår än talar grekiska eller något annat främmande språk. - Ha förtroende till tidens och sammanhangets möjligheter att lösa gåtorna.”

”Tala med en ettåring som om han vore en tvååring och med denne om den vore sex år, därför att skillnaden i förståndets fostrare, som anser att det är lärarna som lär barnet allting, må betänka att halva sin värld, nämligen den andliga (till exempel de etiska och metafysiska föreställningarna) bär barnet ju redan inom sig alldeles färdig. Och just därför kan språket, som endast rustat för att återge det kroppsliga i bilder, inte återge det andliga utan blott belysa det.”

Ur rapporten: Enligt läroplanen Lpfö98 ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda  matematik i meningsfulla sammanhang. Barnen ska också ges förutsättningar att utveckla sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum.

På samma sätt som man inväntar barns mognad för skriftspråket fick vi i vår intervju med personalföreträdarna intrycket att man inväntar barns intresse för siffror och antaluppfattning. Barns intresse för geografiska former förväntas även det mogna fram enligt de samtal vi hade med pedagoger. Liksom det finns anledning att reflektera över hur man kan stimulera barns intresse för skriftspråksutveckling menar vi att en sådan diskussion med fördel kan föras om hur barns matematiska förmåga kan stimuleras.”

Obs! Jag hittar ingen citat till denna påstående, inte ens Steiner i sin vildaste fantasi kunde föreställa detta???

Ur rapporten: ”Dock kan vi konstatera att waldorfpedagogiken generellt kan ha en annan inställning till barns inflytande än den som kommer till uttryck i läroplanen, Lpfö98.

Tveksamheten om hur barns inflytande kan gestaltas i förskolan uttalades också under vår intervju med pedagogerna.”

Ur: Barnets uppfostran: "Glädje över livet, kärlek till tillvaron, kraft att arbeta, allt detta växer fram för hela livet om man vårdar sinnet för skönhet och konst. Och förhållandet människor emellan- hur förädlas och förskönas det inte genom detta sinne. Den moraliska känslan utvecklas ju också under dessa år genom bilderna ur livet och genom de förebildliga auktoriteterna,”

”Ur: Barnet en spegling av kosmos:”Att ta upp det i sig som andevetenskapen kan ge, det betyder att bli människa. Det betyder inte bara att vara en marionettdocka, en docka i sinnevärlden, med det menas den frihet som egentligen skall vara det element som människan lever och verkar i hela sitt liv.”

Sammanfattning:

1. Efter inspektionen påbörjade vi ett kollegiearbete och försöker sammanföra waldorfpedagogik  med läroplanens intentioner. Vilket kräver en mera medveten pedagogisk hållning av oss alla.

2. Vi berättar om våra pedagogiska mål på föräldramöten och på intagningsmöten ännu mera ingående, så att föräldrarna kan få en insikt om hur dessa pedagogiska mål kan leva vid sidan om varandra och att våra mål som anges i läroplanen efterlevs, fast vägen dit, sker i annorlunda faser och att fokus läggs huvudsakligen på den mänskliga aspekten. 

Mötet som sker mellan uppfostraren och barnet ger den bästa möjligheten till för barnet att utveckla tillit till sin omgivning och denna grundläggande mänskliga kvalité lägger grunden, för att lära sig saker, inte tvärtom.

3. I framtiden blir det nödvändigt att Rudolf Steiners hänvisningar "översetts och bearbetas" på våra kollegiemöten, så att man kan förklara tydligt för myndigheter och föräldrar vår pedagogik på ett modernt språk.

4. Personligen känner jag stor fascination över det, hur användbara och tydliga hans anvisningar är än idag, trots den 100 år gamla språkdräkten! Andlig kunskap lever utanför våra tidsramar!