Organisatorisk perspektiv på den nya skollagen

Organisatorisk perspektiv på den nya skollagen: 

Återigen en text som vänder sig i första hand till förskollärare. Det kan vara intressant även för föräldrar för att betrakta vårt yrkets utmaningar och krav:

På senare tid har det startats diskussioner i vårt förskollärarkollegium och i skolans ledning om hur vår organisation ska utvecklas enligt den nya läroplanen.

Jag hoppas att mina tidigare inlägg beskrev waldorfpedagogikens särart och dess framtida utveckling och att den gav en klar överblick över svårigheterna och utmaningarna i vårt pedagogiska arbete.

Vi tvingas in i en allt mer kunskapsorienterad förskolevärld och vi ställs allt oftare inför olika myndighetskrav.

Min förhoppning är, att med hjälp av kontrasten jag gav gällande den allmänna läroplanen och waldorfpedagogikens syn på uppfostran visar på betydelsen av denna storartade uppgift: 

"Vad innebär det egentligen, att ta hand om småbarn och vara en god förebild för dem?"

Hur kan vi eftersträva, att ge goda möjligheter till efterhärmning? 

Min förhoppning även att genom kontrasten kunde jag ge en klar bild över det hur viktigt det är, att waldorfförskolan kan bibehålla en god kvalité enligt de anvisningar Rudolf Steiner har utarbetat.

Det behöver skapas förståelse kring våra pedagogiska arbetsfält, som kräver en organisationsform som motsvarar dagens myndighetskrav.

Det är även önskvärt att beakta vad förskollärarna förväntar sig av en organisationsform på en förskola och att detta borde spegla självförvaltningens anda.
Eftersom det råder tveksamheter kring hur den nya skollagen tolkas gällande rektor och förskolechef försöker jag framföra mina åsikter, som än så länge inte har tolkats på samma sätt i skolledningen.

Ur den nya skollagen: ”Rektorn kan dock vara tillika förskolechef”.

För mig betyder det, att detta är en tolkningsfråga.
I allt fler kommuner och verksamheter tolkas denna text på ett sätt som tvingar in förskolans ledning under skolans paraply. Den nya skollagens intention var precis det motsatta, nämligen att skilja skolans och förskolans pedagogiska spelrum och att lämna fritt utrymme för utvecklandet av förskoleverksamheten och för skolan.
Kontaktar man Skolverket får man ändå helt olika svar beroende på vem som ringer och vem man frågar.

Tillbaka till Utbildningsförvaltningens rapport:

” Skolverkets allmänna råd slår fast att den pedagogiska ledningen är en viktig faktor för förskolans kvalitet. Även Stockholms stads förskoleplan lyfter fram att en kvalitativ utveckling av förskolan kräver ett pedagogiskt ledarskap, som skapar förutsättningar för den pedagogiska verksamheten att arbeta mot uppställda mål och skapa förutsättningar för ett systematiskt kvalitetsarbete.”

Ur den nya skollagen:  
”Det ska vara tydligt för eleverna, barnen och deras föräldrar samt för personalen vem som har ledningsansvaret för de olika verksamheter som regleras i skollagen, läroplanen och andra författningar. Därför ska den som har ledningsansvaret benämnas förskolechef och den som har ledningsansvaret för skolan benämnas rektor.”

I våra diskussioner med skolledningen har det framgått hur viktigt det är att man har en klar översikt över förskoleverksamheten, att man kan ha snabbare beslutsgångar, och att ledningsfunktionen fungerar på ett sätt som motsvarar dagens krav.

Ur den nya skollagen:”Ett huvudman ska kunna organisera verksamheten på det sätt som bäst passar de lokala förutsättningarna”

Förskolan som institution är en ”levande kulturbärande organ” där de dagliga mötena med barn och föräldrar utgör grunden för ett gott samarbete.

Förskolechefen bör ha tid, plats och befogenhet över, att ha en nära relation till föräldrar, boka in  samtal vid svåra föräldrafrågor, ha en nära kommunikation med oss alla medarbetare, ha översikt över intagningar, och räcka till en övergripande pedagogisk planering och ta ansvar för detta.

Ur den nya skollagen: Det är kanske därför det står: ”I motivtexten betonas vikten av att ledningen av det pedagogiska arbetet samt ansvaret för verksamhetens inre organisation samlas hos en person och att denna ska kallas rektor eller förskolechef. Det innebär krav på att organisera skolenheten eller förskoleenheten så att allt ansvar och alla befogenheter samlas hos denne.”

Om rektorn skulle delegera ansvar till förskolechefen, skulle inte dessa krav tillgodoses och redan i dagsläget har vi svårigheter med att ha översikt över ansvar, befogenheter, beslutsgång.

Arbetsfältet med föräldrarna:

Ur Utbildningsförvaltningens rapport: ”Av vår föräldraintervju framgick att föräldrarna över lag är mycket nöjda med samverkansformerna. De vet vem de ska vända sig till i olika frågor och upplever att deras synpunkter tas tillvara.”

Jag undrar om detta kan bibehållas ifall en rektor kommer att bära en övergripande ansvar för förskoleverksamheten?

Enligt våra erfarenheter uppskattar föräldrar särskilt mycket en nära relation till oss pedagoger och till verksamhetsansvarige- till förskolechefen.

Det händer flertal gånger under årets lopp att förskolechefen behöver ”rycka in” och hjälpa till i svåra föräldrasamtal och eftersom hon har en nära relation genom intagningsprocessen med alla föräldrar, kan hon snabbt skapa lösningar och försöka överbygga eventuella svårigheter som kan uppstå mellan pedagogen och föräldern.

Enligt den waldorfpedagogiska grundprincipen bör vi ha stor förståelse för det, att barnen  präglas av sina föräldrar, eftersom de tillbringar största delen av sin vakna tillvaro med dem.

Att bygga en bro mellan hem och förskola är ett av de viktigaste uppgiften för oss förskollärare!

Waldorfförskolan gör ett förarbete, marknadsföring och bidrar till, att föräldrarna väljer nästan uteslutande en skolgång i närmast liggande waldorfskolan.

Arbetsfältet med barnen - och dess samband med den nya skollagen:

En strid ström av barn söker sig till våra förskolor med olika bokstavsbetyg. Vi kallar dessa barn med benämningar som: ”stjärnbarn, indigobarn, kristallbarn”.

Dessa barn är oerhört sensibla och söker sig till en spirituell värld och vårt arbete att lyckas med att vägleda de blir helt beroende av våra grundläggande värderingar gällande den andliga världen och hur vi genom vår pedagogiska hållning kan föra in de i livet.

Rytmens, upprepningens, det inre lugnets betydelse beskrivs även av specialpedagoger vid handledningen vi får!
Varför skulle inte normalbegåvade barn må bra av det?

Varför skulle inte barn må bra av sagans hälsobringande krafter, varför skulle inte leken på förskolan räcka väl?

Det är hög tid för oss waldorfförskollärare att hänvisa myndigheter till modern forskning som understödjer vårt arbetssätt: Matti Bergströms hjärnforskning, kvantfysikens och kvantmekanikens synsätt, till elementär barnpsykiatri, till professor Bo Dahlins pedagogiska forskning!

Men vem ska ta hand om barnen om vi ska lägga ner så mycket energi på argumentation, att till slut tappar vi orienteringen?

Alla vi som arbetar på waldorfförskolor världen över ställer oss till förfogande och arbetar i en speciell pedagogisk arbetsfält därför att vi tror på dess verkan! Vi tror på barnen och på framtiden!

Vi waldorfförskollärare en speciell yrkeskår, vi är nog den mest anpassade arbetskraft!
Vi har lärt oss att drömma bort oss i vår lilla ullmoln.

Vi har lärt oss att vara lyhörda, vördnadsfulla, kärleksfulla och har uppfostrat oss själva i så hög grad, att vi har snart ingen självbevarelsedrift!

Vi låter oss vägledas av skolväsendet, av myndigheter som tycker sig veta bäst, men nu är det dags för oss att vakna ur vår ”lilla törnrosdröm” och skriver proklamation till Skolverket och vågar stå emot kraften som vill tvinga oss in under skolans paraply.

Det är dags för oss, att klippa av navelsträngen!