söndag 17 april 2011

Sinnenas betydelse - inlärningsprocesser på förskolan

Förskolans nya läroplan kommer att påverka dagens förskolebarn i stor omfattning. 
I vilken grad vet vi inte än, eftersom barnens utvecklingsstadier sträcker sig långt över en politiskt mandatperiod.
Den nya läroplanen vill styra barnens och pedagogernas gemensamma upptäcktsfärd nästan uteslutande mot ett enda mål, nämligen mot den kunskapsorienterade.
Jag ifrågasätter inte att förskolebarn är vetgiriga, att vi vuxna har mycket att lära av barnen och sist men inte minst skall vi pedagoger vara lyhörda för barnens nyfikenhet, men lärande processen bör spegla en åldersadekvat utveckling också. 
Om man matar förskolebarn enbart med kunskap samtidigt som man inte hinner tillgodose dess viktigaste behov att vara älskad och sedd, så tvivlar jag på vad en ny läroplan överhuvudtaget kan åstadkomma.
I fler och fler tidningsartiklar och tv inslag fick vi ta del av på senare tid om förskolans verkliga tillstånd: - ex. stora barngrupper, upp till 23 barn på tre pedagoger, och jag började undra över det hur elementär barnpsykiatri kan tillämpas i dessa grupper? 
Förskolebarn är inte förmögna att relatera till för många personer, och vill först och främst bli sedda och berörda på olika sätt.

I waldorfpedagogiken eftersträvar man som pedagog att ge barnen rika sinneserfarenheter enligt hänvisningar av Rudolf Steiners sinneslära. 
Själva påståendet skapar förvirring, eftersom vi utgår oftast ifrån den gamla föreställningen, att människan har fem sinnen. 
Vilka är dessa 12 sinnen och hur de kan medvetet integreras i vårt dagliga arbete på förskolan och hur dessa kan ge nödvändiga kunskaper till barnet, försöker jag belysa nu...

Det är viktigt att beakta att alla våra sinnen väver in i varandra och samverkar!

Vilje-sinnen:                        Känslo-sinnen:                   Tanke-sinnen:

beröringssinnet                      värmesinnet                      Jag-sinnet
livssinnet                                 smaksinnet             tanke-begreppssinnet
egen-rörelsesinnet                 synsinnet                       språksinnet
jämnvikt                                 luktsinnet                      hörselsinnet


På waldorfförskolan skapar vi goda förutsättningar för naturliga sinnesupplevelser och dessa lägger sig som god grund för barns utveckling och lärande.

Beröringssinnet: genom leken kommer barnet i kontakt med behaglig naturmaterial, som stimulerar detta sinne, eftersom lekmaterialet ger en upplevelse av värme, behaglig känsla, ingen kyla som ex vid beröringen av plast. 
Träleksaker, snäckor, kastanjer, lera, sand, kottar ger möjligheter till att uppleva naturens rikedom. 
Den vuxnas förebildliga hållning, genom den nära kontakten med pedagogen, genom värmen (kärleken till barnen), kan det uppfatta: Jag är älskad!
Livssinnet: Genom livssinnet blir man medveten om sig själv.
Detta kan stimuleras bland annat genom leken, rytmen, ex. inta en god måltid i lugn miljö, där även smak och luktsinnet stimuleras. I sagoberättandet, dockspelet, i sagodramatiseringen stimuleras även barnets tanke och begreppssinne. 
Särskilt viktig är atmosfären som finns kring barnet, som skapas av förskolläraren under dagens lopp. Eftersom samma pedagog tar hand om barnet kan han eller hon anpassa sig till barnens förändrade sinnestillstånd.
Egen-rörelsesinnet: stimuleras genom rörelse, rörliga lekar som kräver medvetna rörelser. Dessa pågår både inom och utomhus. 
Olika rytmiska sånger och rörelselekar, upplevelser i naturen, hoppande, gungande, springande, bergsklättring... 
I upplevelsen av rörelsen befattar sig barnet även med alla känslosinnen (syn-koordination, lukt, värme, smak) och dessa leder det fram till erövringen av språket. 
Genom rörelselekar, rim och ramsor befäster sig barnet med språket kroppsligen. Genom eurytmin (rörelsekonst) förstärks denna upplevelse ytterligare.
Balans-jämnvikt-sinne: I leken ges rika möjligheter till att uppleva balans, då barnen bygger med klossar, kapplarstavar, bord och stolar. 
Vid ute leken balanserar barnen ofta, de klättrar på träd och i dessa upplevelser är känslosinnen deltagande: ex. "Vågar jag klättra högre, var kan jag känna balans?"
Det behövs en känsla i kroppen som väger in syn erfarenheten och ger även en direkt koppling till hörselsinnet som uppfattar balans.
Balans behövs även i grundläggande fysiologiska upplevelser som att känna sin mätt och hungrig, känna sömn och vakenhet. Alla dessa upplevelser lär sig barnet genom erfarenheter och med stöd av oss vuxna.

Dessa exempel är bara en liten askplock ur barnens rika sinnesupplevelser som kan försiggå på waldorfförskolan och som lägger sig som god grund i dess utveckling och lärande om världen!

Ett leende, kärlek till barnet, vackra ord värmer oss själsligen och skänker oss inre glädje.
Färger, former, ordning, kaos och ro ger oss möjligheter till att orientera oss i tid och rum.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar