Jag följde med i Debatten på SVT , den 18. oktober med häpnad.
Aldrig tidigare har det experimenterats så mycket med med barn som i det senaste decenniet. Utbudet av tekniska prylar snärjer in sig i våra vardagsliv i så hög grad, att de flesta föräldrar har slutat fundera över vad som är vettigt för småbarn, att syssla med?
De följer med i strömmen och tror att man är gammalmodig, om man inte ger en läsplatta som lekalternativ till sina barn.
I programmet talades det också om vilka farhågor hjänforskningen visar kring barns mediakonsumtion. Argumentet viftades bort av hängivna användare. Men vilka företag, spelbolag som står bakom lanseringen?
Jag önskar en rejäl granskning i ämnet av media. Det är inte längre viktigt för mig, att veta om det är bra eller dåligt, att använda läsplattor. Jag vill hellre veta, vilka företag som lanserar dessa till svenska förskolor, för att vinna ett nytt marknadsområde?
Vad har kommunen för skyldighet i frågan? Tänker man köpa in "läsplattan som extra fröken"? Det är förmodligen mer lönsamt än att anställa extra personal vid behov.
Användningen av läsplattan kan undergräva en grundläggande behov hos alla barn i förskoleålder, nämligen att bli sedda, älskade och bekräftade?
Barns lek och kreativitet i den reala världen kommer att ersättes med mediakickar i den virtuella världen. Vilket är enligt många är också lek, dock vore det bra att förstå, att barn i förskoleåldern och speciellt under 3 årsålder, behöver BEGRIPA sin omvärld.
Ett litet barn behöver bokstavligt talat suga i sig lekmaterialet, föremålet i sin närmaste omgivning. Det stoppar in allt i sin mun för att utforska det. Ettåringen behärskar pincettgreppet, ställer sig upp och känner sig som härskare över tillvaron.
Vid tvåårsåldern utforskar barnet sin omgivning genom att ställa frågan "Vad är det?"- i den fasen tyckte Anita Schulmann, att man kan introducera läsplattan. Peka på skärmen och ge namn till föremålen. Skillnaden är att, skärmen saknar en tredimensionell sinnesupplevelse, och stimulerar inte på samma sätt som när man håller i en riktig boll, eller håller i handen en gul skynke.
Barnet BEGRIPER tingen och kopplar ihop sinnesupplevelsen med tanken.
En boll utforskar man genom att rulla den till någon, en gul färg kan ge olika sinnesupplevelser genom den skiftande färg och formupplevelsen.
Den tredimensionella skillnaden kan man säkert överbrygga i framtiden med hjälp av hologram.
Vid treårsåldern ställer barnet frågan om: "Varför?" I det stadiet tyckte A. Schulmann, att det var bra, att barn sökte kunskap ute på nätet, ex. se samma inslag 100 gånger om astma.
En sak har hon glömt bort igen, att titta på samma bildsekvens är en mycket stark prägling, inte kunskap!
Vanligtvis söker sig barnet kunskap genom sin fråga: "Varför?"- och då är det bra, om det finns någon vuxen som det kan relatera till och kan svara på frågan. Den första frågan kan väcka nya tankar och nya idéer.
Jag skulle vara nyfiken om en treåring överhuvudtaget ställer en fråga om astma, om det inte har någon i sin bekantskap som har den sjukdomen.
Återigen, om vi skall fokusera på treåringens nyfikenhet i första hand, låt den få ställa sin fråga och bombardera det inte med bilder på en fråga som det har inte ens ställt!
Eftersom den tekniska utvecklingen fortgår kommer hela tiden nya lösningar som kan underlätta vår tillvaro, vilket är helt nödvändigt. Det enda jag motsätter mig för är ÅLDERN PÅ BARN!
Vid vilken ålder lämpar sig tekniska prylars användning för barn?
Hur kan de utforska världen och det egna kroppen på bästa sätt? Genom reala upplevelser eller genom cybervärlden?
Hur mycket vi vrider och vänder på problematiken, är det ett faktum att barns utveckling genomgår 3 olika steg: GÅ, TALA, TÄNKA!
Frågan om läsplattans berättigande handlar inte om generationsproblem, det har samband med barnets fysiologiska utvecklingssteg!
En annan fråga som togs upp i debatten var, att det handlar om en halvtimme på morgonen och på kvällen, det är väl inte så farligt? Men 1 timme om dagen i ett barns perspektiv, som hinner umgås med sina föräldrar högst några timmar om dagen gör mycket skillnad! (Jag antar att barnet går på förskolan, eftersom hennes dotter var 1,5 år gammal.) Förskolans användning av läsplattan räknades inte ens med i tidsperspektivet.
Dessa IT-tjänster möjliggör även, att frågan om hur många barn får vistas i en barngrupp och hur många vuxna som behövs i barnets närvaro, trängs undan.
Kan det vara ett framtidsperspektiv för oss förskollärare, att IT kunniga skall undervisa oss i datakunskap?
Bör vi inte ägna oss åt den viktigaste uppgiften, att fördjupa oss i kunskapandet om barns olika psykosociala behov?
Allt fler barn har problem redan idag med matintag, sociala relationer och sömn.
Många gånger visar det sig också, att dessa barn har även en utbrett mediaanvändning:
De tittar på bildsekvenser vid intaget av mat,. De kan ha svårigheter i koncentrationen, som visar sig tydligast i förskoleåldern i sättet, hur de interagerar till sin omgivning.
Den viktigaste orsaken till att höja vår röst för barnets hälsa är, att barns sömn påverkas av medianvändning, vilket i sin tur leder till högre stressnivåer.
Det är på tiden att det införs en oberoende, granskande journalistik i ämnet: Barn och medianvändning! Flera länder i Europa och även i USA satsar på oberoende forskning, hur ligger det till i Sverige?
Det är på tiden att vi förskollärare höjer vår röst mot "medialiseringen" på förskolan!
Det handlar inte om generationsproblem såsom det har lyfts fram i debatten, det handlar om en moralisk gest gentemot barnet. Om inte vi förskollärare slår vakt om barnets hälsa, vem gör det då?
Hela läsplatta historien påminner mig om, sagan om Pinocchio, hur den "farliga yttervärlden" vill locka till sig barnet, eftersom dess erfarenhetssfär inte är kapabel till att orientera sig utan de vuxnas hjälp.
Frågan är vems näsa kommer att växa längst efter debatten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar