Läsplattans lansering och effekterna av dataspel

Många kommuner har fallit in i den så kallade bring your own device-trenden och börjar öppna för att låta eleverna ta med sina egna prylar – mobiler, datorer eller plattor.Segertåget fortsätter i skolorna

Av Karin Lindström | 

Surfplattor har blivit en riktig favorit för skolorna. 94 av Sveriges 290 kommuner har något projekt på gång och det är framför allt de mindre barnen det handlar om.

Knappt två år efter att Ipad lanserades i Sverige, uppger en tredjedel av kommunerna att de har något projekt med surfplattor, eller lärplattor som de kallas i skolvärlden, på gång. Det framgår av den interaktiva karta över skol-it-satsningar som stiftelsen Datorn i Utbildningen lagt upp och där kommunerna själva kan lägga in sina satsningar.

Atea, som är den största leverantören av elevdatorer och lärplattor till skolan, räknar med att det totalt levereras 40 000 plattor till den svenska skolan i år.
Ipad dominerar bland de surfplattor som skolorna köper. Nu kommer ytterligare ett alternativ, Ipad Mini, som inte bara ska vara mindre utan även billigare med ett pris på strax under 3 000 kronor.

Petter Andersson, som ansvarar för Ateas försäljning till skolan, tror att en annan lansering blir betydligt viktigare för skolorna:

– En mindre platta är inte nödvändigvis bättre för små barn, då blir apparna de ska trycka på mindre. Däremot ska det bli väldigt intressant att se vad som händer när Windows 8 lanseras och vad det betyder för skolornas val av surfplatta.

Plattorna har också förändrat mönstret för pedagogiska it-satsningar i skolan. Tidigare har det satsats på äldre elever, men när det gäller plattorna är det förskolan och upp till årskurs sex som är i fokus.

– Tidigare var tanken att det krävdes mognad för it i skolan. Nu är det snarare tvärtom, att det ska satsas på de små och sedan byggs digital kompetens upp över tid, säger Sandra Wissting, affärsutvecklare på Atea.
Trots att intresset för plattor i skolan är på topp så är det fortfarande stora skillnader mellan kommunerna konstaterar Peter Becker på stiftelsen Datorn i Utbildningen.

– Även om några släppt på bromsen för breda genomgripande satsningar inom it i skolan så står det helt stilla i andra kommuner.

Tvångsomhändertas för sitt dataspelande /Metro.

En 16-årig pojke tvångsomhändertas efter att föräldrarna misslyckats med att begränsa hans omfattande dataspelande. Förvaltningsrätten klassar dataspelsmissbruket som ett ”socialt nedbrytande beteende”.

– Om ett dataspelande gör så att personen försakar allt annat är det att jämställa med ett missbruk, säger Ola Brändström, rådman vid Förvaltningsrätten i Malmö.

I domen framgår det att pojken reagerar mycket kraftigt då föräldrarna försökt begränsa hans tid vid datorn. Konflikterna har gått så långt att pojken fysiskt gett sig på pappan och polis har vid ett flertal tillfällen kallats till familjens bostad. 

De sociala myndigheterna kom i kontakt med familjen redan förra året efter att pojken visade upp ett dåligt psykiskt hälsotillstånd och hade en ”icke fungerande dygnsrytm” till följd av dataspelandet.

– Det måste gå väldigt lång innan man klampar in med ett LVU till följd av ett sådant problem. Ser man däremot att det finns en tydlig risk för den unges hälsa och utveckling och om han suttit vid datorn dygnet runt i flera månader kan det vara motiverat, säger Brändström.

De sociala myndigheterna försökte till en början att bistå familjen med frivilliga insatser, vilka misslyckats. Föräldrarna anses sakna insikt och strategier för att handskas sonens problematik och Förvaltningsrätten gör bedömningen att pojken därför bör omhändertas. 

Sextonåringen själv anser att han inte är dataspelsberoende.

”Bör bli en egen diagnos”

Legitimerade psykologen Owe Sandberg är en av landets främsta experter på spel- och nätmissbruk. Han kontaktas så gott som dagligen av förtvivlade föräldrar som inte vet vart de ska vända sig med sina dataspelsberoende barn:

– De sociala insatserna mot dataspelsberoende är bedrövligt dåliga, föräldrar har ingenstans att vända sig.

De flesta som kontaktar Sandberg är föräldrar till 16–17-åriga pojkar vilka hoppat av gymnasiet till följd av sitt dataspelande.

– En del har en magisk föreställning om att de ska försörja sig på detta, de har tappat all balans i livet. Det är inget fel på killarna, men de måste hitta rätt kanal att engagera sig i, säger Sandberg.

Sandberg är kritisk till att myndigheterna inte tar problematiken kring dataspelsberoende på allvar.

– Jag har uppmärksammat Socialdepartementet på att det bör bli en egen diagnos. Belöningssytemen är lika för World of Warcraft som för narkotika.

2012.10.24.

Kära Småbarnsföräldrar! 

NU har ni fått tillräckligt med argument! Vilken väg väljer ni för, att ert barn skall känna sig tryggt och balanserad i framtiden?

OBS! 16 åringen som nämns i artikeln har inte haft surfplatta , när han var liten!  

Experimentet med våra förskolebarn fortsätter ändå!

Atea är ett företag inom IT-infrastruktur. Atea är Nordens och Baltikum största och Europas tredje största leverantör av IT-infrastruktur. Under 2011 var omsättningen 23 miljarder kronor. Med sina över 6000 anställda är Atea representerat i över 80 av de viktigaste städerna i Norge , Danmark , Sverige , Finland , Litauen , Lettland och Estland . Koncernen är noterad på Oslo-börsen under symbolen Atea. Bolaget har ett heltäckade erbjudande inom it-infrastruktur, såväl produkter, lösningar, konsulttjänster som outsourcingtjänster. Dom har sitt moderbolag i Oslo och är noterat på Oslobörsen. Företaget bildades 1968 och blev noterat på Oslobörsen 1985.

Läsplattans intågande på förskolan! Har barnen blivit ett forskningsobjekt?

Läsplattans intågande på förskolor! Har barnen har blivit ett forskningsobjekt?

Jag följde med i Debatten på SVT , den 18. oktober med häpnad. 

Aldrig tidigare har det experimenterats så mycket med med barn som i det senaste decenniet. Utbudet av tekniska prylar snärjer in sig i våra vardagsliv i så hög grad, att de flesta föräldrar har slutat fundera över vad som är vettigt för småbarn, att syssla med?
De följer med i strömmen och tror att man är gammalmodig, om man inte ger en läsplatta som lekalternativ till sina barn.

I programmet talades det också om vilka farhågor hjänforskningen visar kring barns mediakonsumtion. Argumentet viftades bort av hängivna användare. Men vilka företag, spelbolag som står bakom lanseringen?

Jag önskar en rejäl granskning i ämnet av media. Det är inte längre viktigt för mig, att veta om det är bra eller dåligt, att använda läsplattor. Jag vill hellre veta, vilka företag som lanserar dessa till svenska förskolor, för att vinna ett nytt marknadsområde?
Vad har kommunen för skyldighet i frågan? Tänker man köpa in "läsplattan som extra fröken"? Det är förmodligen mer lönsamt än att anställa extra personal vid behov.
Användningen av läsplattan kan undergräva en grundläggande behov hos alla barn i förskoleålder, nämligen att bli sedda, älskade och bekräftade?

Barns lek och kreativitet i den reala världen kommer att ersättes med mediakickar i den virtuella världen. Vilket är enligt många är också lek, dock vore det bra att förstå, att barn i förskoleåldern och speciellt under 3 årsålder, behöver BEGRIPA sin omvärld.
Ett litet barn behöver bokstavligt talat suga i sig lekmaterialet, föremålet i sin närmaste omgivning. Det stoppar in allt i sin mun för att utforska det. Ettåringen behärskar pincettgreppet, ställer sig upp och känner sig som härskare över tillvaron.
Vid tvåårsåldern utforskar barnet sin omgivning genom att ställa frågan "Vad är det?"-  i den fasen tyckte Anita Schulmann, att man kan introducera läsplattan. Peka på skärmen och ge namn till föremålen. Skillnaden är att, skärmen saknar en tredimensionell sinnesupplevelse, och stimulerar inte på samma sätt som när man håller i en riktig boll, eller håller i handen en gul skynke.
Barnet BEGRIPER tingen och kopplar ihop sinnesupplevelsen med tanken.
En boll utforskar man genom att rulla den till någon, en gul färg kan ge olika sinnesupplevelser genom den skiftande färg och formupplevelsen.
Den tredimensionella skillnaden kan man säkert överbrygga i framtiden med hjälp av hologram.

Vid treårsåldern ställer barnet frågan om: "Varför?" I det stadiet tyckte A. Schulmann, att det var bra, att barn sökte kunskap ute på nätet, ex. se samma inslag 100 gånger om astma.
En sak har hon glömt bort igen, att titta på samma bildsekvens är en mycket stark prägling, inte kunskap!
Vanligtvis söker sig barnet kunskap genom sin fråga: "Varför?"-  och då är det bra, om det finns någon vuxen som det kan relatera till och kan svara på frågan. Den första frågan kan väcka nya tankar och nya idéer.
Jag skulle vara nyfiken om en treåring överhuvudtaget ställer en fråga om astma, om det inte har någon i sin bekantskap som har den sjukdomen.
Återigen, om vi skall fokusera på treåringens nyfikenhet i första hand, låt den få ställa sin fråga och bombardera det inte med bilder på en fråga som det har inte ens ställt!

Eftersom den tekniska utvecklingen fortgår kommer hela tiden nya lösningar som kan underlätta vår tillvaro, vilket är helt nödvändigt. Det enda jag motsätter mig för är ÅLDERN PÅ BARN!
Vid vilken ålder lämpar sig tekniska prylars användning för barn?
Hur kan de utforska världen och det egna kroppen på bästa sätt? Genom reala upplevelser eller genom cybervärlden?
Hur mycket vi vrider och vänder på problematiken, är det ett faktum att barns utveckling genomgår 3 olika steg: GÅ, TALA, TÄNKA!
Frågan om läsplattans berättigande handlar inte om generationsproblem, det har samband med barnets fysiologiska utvecklingssteg!

En annan fråga som togs upp i debatten var, att det handlar om en halvtimme på morgonen och på kvällen, det är väl inte så farligt? Men 1 timme om dagen i ett barns perspektiv, som hinner umgås med sina föräldrar högst några timmar om dagen gör mycket skillnad! (Jag antar att barnet går på förskolan, eftersom hennes dotter var 1,5 år gammal.) Förskolans användning av läsplattan räknades inte ens med i tidsperspektivet.

Dessa IT-tjänster möjliggör även, att frågan om hur många barn får vistas i en barngrupp och hur många vuxna som behövs i barnets närvaro, trängs undan.
Kan det vara ett framtidsperspektiv för oss förskollärare, att IT kunniga skall undervisa oss i datakunskap?
Bör vi inte ägna oss åt den viktigaste uppgiften, att fördjupa oss i kunskapandet om barns olika psykosociala behov?

Allt fler barn har problem redan idag med matintag, sociala relationer och sömn.
Många gånger visar det sig också, att dessa barn har även en utbrett mediaanvändning:
De tittar på bildsekvenser vid intaget av mat,. De kan ha svårigheter i koncentrationen, som visar sig tydligast i förskoleåldern i sättet, hur de interagerar till sin omgivning.
Den viktigaste orsaken till att höja vår röst för barnets hälsa är, att barns sömn påverkas av medianvändning, vilket i sin tur leder till högre stressnivåer.
Det är på tiden att det införs en oberoende, granskande journalistik i ämnet: Barn och medianvändning! Flera länder i Europa och även i USA satsar på oberoende forskning, hur ligger det till i Sverige?

Det är på tiden att vi förskollärare höjer vår röst mot "medialiseringen" på förskolan! 
Det handlar inte om generationsproblem såsom det har lyfts fram i debatten, det handlar om en moralisk gest gentemot barnet. Om inte vi förskollärare slår vakt om barnets hälsa, vem gör det då?


Hela läsplatta historien påminner mig om, sagan om Pinocchio, hur den "farliga yttervärlden" vill locka till sig barnet, eftersom dess erfarenhetssfär inte är kapabel till att orientera sig utan de vuxnas hjälp.
Frågan är vems näsa kommer att växa längst efter debatten?
 

 

Vilka samhällsklasser kan ha sina barn på waldorfförskolan?

Vilka samhällsklasser kan ha sina barn på waldorfförskolan?

En återkommande fråga både från kritiker och från politiker:
Följande påståenden har jag träffat på:
* höginkomsttagare,
* föräldrar med akademiska utbildningar
* antroposofer
* eller arbetslösa?

Listan kan göras säkert längre, men dessa argument möter jag oftast på.

För enkelhetens skull är det kanske bra att vi konstaterar, att:
Föräldrar med högre utbildningar utgör en stor del av föräldrakretsen, i alla fall på vår förskola.
Det innebär inte, att de är även höginkomsttagare! Snarare, tvärtom! 

Bland de övriga föräldrarna kan man hitta många andra yrkeskategorier, såsom snickare, musiker,  bilmekaniker, bussförare, elektriker, vårdare, studerande, osv... En gemensam nämnare för alla dessa föräldrar är, att de har gjort ett aktivt val, då de har valt förskola till sina barn.

I vår materialistiskt dominerande samhälle kan man lätt hamna i rubriken "sekt", om man uttalar sig om, att man läser antroposofi, och att man har sitt barn på en waldorfförskola eller skola.
Jag tänker inte bemöta kritiken, utan konstatera att de flesta av våra föräldrar läser inte antroposofi, vet inte så mycket om det så kallade andliga bakgrunden, till waldorfpedagogiken.
Men! De accepterar, att vi pedagoger besitter en mångfacetterad människobild, att vi strävar efter att söka andliga kvaliteter i vårt inre. Det är ingenting som vi lär ut till barnen!

Arbetslösa: Hur ordnar så många föräldrar att hämta sina barn så "tidigt"? Vem har tid med, att städa lekskolans lokaler? Hur orkar man det? - Behöver man vara arbetslös för, att klara av dessa saker? 
Städningen innebär också många positiva aspekter, omvårdnaden av förskolan skapar en positiv atmosfär både för barnet och för oss vuxna.
Många av föräldrarna turas om att hämta och lämna barnen, mor, farföräldrar hjälper till, vi har även ensamstående föräldrar i allt högre utsträckning. 
Visst förekommer det, att någon blir arbetslös eller sjuk, men det är inte anledningen till, att de väljer waldorfförskola för sina barn, utan snarare ett icke önskat tillstånd.

*  Enligt svensk lag har föräldrar rätt att arbeta deltid tills barnet fyller 8 år.
 * Enligt Skolverkets föreskrifter bör även waldorfförskolan erbjuda samma möjligheter till föräldrar att ha samma vistelsetid för sina barn som på kommunala förskolan inom ramtiden från 6.30 - 18.30.
* Pendligen mellan dessa tidsintervaller, alltså en vistelsetid mellan 6 timmar eller 12 timmar dagligen på förskolan kan vara avgörande erfarenheter i en växande liten människas liv.
 Tiden som barnet tillbringar på förskolan lägger grunden till i upplevelsen av sig själv, till dess självkänsla.
* Vi pedagoger på förskolan försöker föra en dialog med föräldrarna kring hur vi tillsammans kan utarbeta en lämplig omsorgstid för barnet, och hitta en bra kompromiss, som utgår ifrån barnens individuella behov. 
Småbarn behöver knyta an till sin familj i första hand, förskolan är ett komplement till barnets närmiljö.

* Dialog om hur lång vistelsetid kan ett barn klara av på sin förskola förs även i olika diskussionsforum, av organisationer och av stressforskare, vilka vill åstadkomma samma arbetslag för barn som för oss vuxna, nämligen 8 timmars arbetstid!
Alltså omsorgstiden på förskolan är inte bara en samhällsfråga utan en fråga om barnets hälsa.
Det är viktigt, att tänka på tidsperspektivet, då vi strävar efter, att alla barn skall utveckla en god grund, sund självkänsla som kan berika det även på senare levnadsstadier.

* På waldorfförskolan har vi relativt små barngrupper och på det sättet försöker vi underlätta barnets anknytning till pedagogen och till andra barn. 
* Den gruppansvariga pedagogen tillbringar hela sin arbetsdag i barngruppen och på det sättet kan den följa med allt som händer i barnets vardag. 
Senare på eftermiddagen tar en annan ansvarig pedagog över, vilken känner också barnen väl.
Kontinuiteten är en viktig trygghetskapande element för barnen.
För att kunna behålla kontinuiteten krävs det också, att det är samma pedagog som följer barnet från morgonen till eftermiddagen och dess utveckling under flera år. 

En viktig frågeställning gällande föräldrarnas valfrihet glöms oftast bort:
"Hur mycket tid behöver jag tillbringa på min arbetsplats, för att vi skall klara oss ekonomiskt? Var går gränsen till mina arbetsinsatser, så att jag fortfarande hinner umgås med min familj också?"
Att ta hand om och uppfostra småbarn, är en samhällstjänst som kräver tid och engagemang av föräldrarna. Det borde även understödjas av politiker!

Kan alla föräldrar ha sina barn på waldorfförskolan? 
Svaret är: JA! 
Alla som väljer en förskola med waldorfpedagogisk inriktning för sitt barn och bejakar helheten i pedagogiken.
Vi kan inte bara välja ut vissa delar, utan att ingripa i kvalitén, som både pedagoger och föräldrar  ständigt eftersträvar.

Tystnadens orsak - hotet mot waldorfrörelsen

Kära Läsare!

Det är så mycket annat som händer i waldorf-världen, att jag inte har haft tid att ägna mig åt min blogg. Än så länge har jag bara två följare, så jag ber er, att ha överseende med min tystnad.

Följande saker har hänt på senare tid: Ansvariga politiker på Utbildningsdepartementet har beslutat i april, att inte ge utvecklingsbidrag till waldorflärarhögskolan, WLH.
Jag har varit engagerad i, att samla in namnunderskrifter, att tala med politiker och att organisera två demonstrationer på Mynttorget.

Orsaken till beslutet, och andra synpunkter kan ni läsa på: facebook : "Stoppa nedläggningen av waldorflärarhögskolan."
Idag då allt fler föräldrar ger uttryck för sin oro över waldorfpedagogikens framtid i Sverige, kan man  även hitta många andras kommentarer, vilka är inte alls är nöjda med waldorfpedagogiken och med utbildningens nivå.

Hur kan vi bemöta dessa synpunkter, på ett konstruktivt sätt kan jag inte gå in på just nu.

En sak är säker, alla människor har rätt i ett demokratiskt samhälle, att uttrycka sina synpunkter på olika sätt, alla människor har rätt att väja skola, förskola för sina barn. 
Jag vill inte förespråka för waldorfpedagogiken, jag vill bara hitta ett sätt att förmedla mina erfarenheter kring dess betydelse i mitt liv och försöka betrakta den dels genom mina egna barns utveckling, dels i mitt dagliga arbete med förskolebarn.
Det som oroar mig mest just nu, att den pedagogiska mångfalden börjar försvinna och multinationella bolag agerar på marknaden, då våra barns framtida utveckling borde vara i fokus, utan partitillhörighet och utan vinstintresse.