Med stor häpnad läste jag artikeln på tunnelbanan och undrade över det, om man har kanske till och med slutat fira jul på vanliga förskolor i Sverige?
Denna förskola är inte unik med sin Nobelfest, man kan hitta flera andra förskolor på nätet, som enligt den nya läroplanen tar barnets forskande "på allvar".
För mig är det leken som är den självklara grundförutsättningen för att erövra och utforska världen i förskoleålder.
Själva tanken att ersätta Luciafesten och adventsstämningen på förskolan med en Nobelfest ger mig rusningar i kroppen.
Dessa stämningar som uppstår vid firandet av Lucia eller andra högtidsfester möjliggör, att barn överhuvudtaget kan uppleva stunder av innerlighet.
Varför skall man förstöra och "materialisera" denna högtidsfest?
Vem tror sig veta hur dessa barn kommer att ha nytta av senare i sitt liv av att veta om "apelsinskalen flyter med skalen på eller inte"?
Är det mer värd att veta det, än att uppleva att tiden står till, att uppleva innerlig glädje över sången, att erfara en stämning som ger oss värme och vilken kan stärka oss i våra känslor.
Inpräntad materiell kunskap har en förmåga i förskoleåldern, att ta kraft istället för att ge kraft!
Mitt påstående vilar på mina tidigare erfarenheter. Under mina första år som förskollärare i Ungern fick jag arbeta på förskolan på liknande sätt som beskrivs i artikeln.
Barnen fick fylla i blanketter, vi lärde oss att räkna och att skriva, kunskapsinlärningen pågick hela tiden, eftersom vi skulle följa den statliga läroplanen, vars grunder vilade på kommunistiska, materiella värderingar som ursprungligen utarbetades i Ryssland.
Jag har en smygande, obehaglig känsla av att dagens kunskapsinlärning på förskolan leder oss mot samma värderingar och att vuxenvärlden vill "fylla barnen med kunskap genom en tratt".
Man anser det från politiskt håll, att barnen är framtidens potentiella arbetskraft och konsumenter, istället för, att betrakta de som fria individer som vill erövra världen med eget initiativ och i lagom stora doser.
Det är inte omvärlden som skall tvinga sig på och "våldföra sig på" våra förskolebarns tankar, utan förskollärarens och föräldrarnas viktigaste uppgift är att lära barnen om hur vi kan utvecklas som människor och att eftersträva för, att bli goda medmänniskor.
Barnet lär sig av oss vuxna genom att härma oss. Våra handlingar har mycket större påverkan på våra barn än våra uppmaningar.
Att tvinga på vår kunskap på barn som de inte efterfrågar betyder för mig, att vi hjärntvättar de med våra tankar.
Verklig kunskap uppstår, då barnet självt har frågar efter det det vill veta, och då det själv kommer på det och förundrar sig över dessa fysiologiska ting.
Frågan som dagens förskollärare borde ställa till sig själva:
Vilka är de viktigaste värden jag vill att barnen skall lära sig av mig innan de börjar i skolan?
Här kommer en ofullständig lista från mig:
* Lära sig att lyssna på andra och våga berätta inför andra.
* Att våga säga ifrån.
* Att ge utan förbehåll med kärlek.
* Att kunna ta emot saker med tacksamhet.
* Hjälpa kamrater som behöver stöd, hjälpa varandra i leken.
* Vara glada över att vi finns för varandra.
* Trösta någon som har gjort sig illa.
* Be om förlåtelse om man har skadat eller sårat någon både i handling och i tanken.
* Uppleva dagligen genom föräldrarnas och förskollärarens kärlek och se världen med öppna ögon.
" Att bli människa, lär man sig av människor."
Vad är det som gör att människan hela tiden strävar efter kunskap och känner sig ofullkomlig ändå?
Hur har Alfred Nobel haft det som barn? Lekte inte han som barn? (Förmodligen mer än dagens barn gör!)
Om jag skall välja mellan att följa den nya läroplanen bokstavligen eller följa mitt hjärtas väg, så är valet ganska enkelt. Jag kommer att bli olydig!
Jag skall inte strunta i att fira Lucia, för att lära barnen om saker.
Jag kommer att njuta av den innerliga stunden som Lucias sång sprider i rummet och när jag ser återspegla stämningen i barnens ögon kommer jag att bli tårögd.
Jag kommer att lägga ännu större vikt vid förberedelsen till julen än tidigare!
Jag har insett att världen lider av själslig nöd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar