Sunda matvanor

Världen som hotas av ekonomiska kriser och höjda matpriser skrämmer oss dagligen. Bristen på mat och barn som dör av svält likaså.

Detta sker samtidigt som vi slänger allt mer mat på hemmaplan.

Hunger som upplevelse finns knappast med i vår västerländska erfarenhetssfär -  tack och lov!

Frågan är hur vi kan förhålla oss till världen vi lever i, hur vi kan medvetet och vördnadsfullt skapa förståelse för vårt grundläggande behov?

Hur kan vi lära oss våra barn att känna tacksamhet över maten vi får?

De kommer att bli samtidens konsumenter och ur den synpunkten anser jag som viktigt, att lära de redan som små om sunda matvanor.

Hur kan vi åstadkomma det på bästa sätt?

Små barn och även större barn behöver vara delaktiga i matlagningen. Upplevelsen av att laga mat tillsammans ger en god grund till förberedelsen av att äta maten sedan.

De kan vara behjälpliga och delaktiga i olika arbetsmoment.

Man skall inte underskatta dessa erfarenheter, eftersom de kommer att lägga grunden till det hur de kommer att förhålla sig själva till maten och matlagningen senare i livet.

Smak och luktsinnet stimuleras och mättnadsupplevelsen ger positiva signaler till livssinnet.

Rytmen ger ram för olika matupplevelser. Julmaten, påskmaten, födelsedagstårtan kan vara en specifik smak-erfarenhet för varje familj.

Samvaron vid matbordet, vördnaden inför den dagliga maten och tacksamheten över naturens gåvor  möjliggör att vi kan även uppleva samhörighet och kärlek till varandra.

Svårigheten ligger oftast kring det, att förskolebarns mättnad och hungerkänsla är inte helt utvecklad. Det sker genom en lång inlärningsprocess och har en individuell karaktär. Vissa barn kan bli aggressiva och otröstliga om de inte får mat i tid, medan andra kan bli helt oberörda av samma upplevelse. De kan vägra att äta av maten vi serverar, därför att deras hunger har redan passerat tröskeln.

Mättnad och hungerkänslan utvecklas successivt genom dagliga erfarenheter. Rytmen och goda matvanor kan hjälpa till att utveckla en sund mathållning i barndomen.

Hur gör vi på waldorfförskolan?

Innan lunch brukar vi vara ute på gården och barnen har har hunnit bli riktigt trötta och hungriga innan vi kommer in i huset.

Vi förbereder oss till maten genom att tvätta händerna, lägga ut sovpåsarna på golvet och vi samlas i en ring för en stunds beröring och massage.

Sedan sätter vi oss vid matbordet:

Vi brukar läsa en kort vers:

"Måne, sol och stjärna ser vi till så gärna

För i deras goda ljus vilar hela jorden

innan vi nu börjar, tänder vi ett ljus

som kan lysa in i vårt hjärtas djup."

Jag brukar tända ett ljus och vi sjunger en sång:

"Jorden har oss detta gett

solen det i ljus berett

kära sol och kära jord

är vi tacka vid vårt bord:"

NU är det dags, att servera maten till alla barnen. Jag brukar fråga om hur mycket mat de önskar.

(Det serveras vegetariskt-biodynamiskt mat som består oftast av grönsaker/ris, hirs eller pasta. Sallad och frön, vit eller vanlig ost. Alltså minst 3-4 olika ingredienser.)

Att bli serverad på det sättet möjliggör för oss pedagoger, att lära oss allt eftersom hur mycket mat olika barn brukar äta. De blir även uppmärksamma om och delaktiga i de andra barnens önskemål och val på det sättet.

När alla har fått sin mat, knäpper vi händerna och säger varsågoda..

Den första matportionen intar vi oftast i tystnad, några barn brukar kommentera maten eller vissa ingredienser, men snart tystnar alla och äter sin mat.

Självklart, kan det finnas barn som inte tycker om maten, men jag uppmuntrar alla att smaka på allt.

Jag tillåter inte barn att kalla maten för äcklig, men accepterar allas olikheter kring smakupplevelsen.

De barnen som äter lite, får en väldigt liten portion, för att kunna uppleva att de kan äta upp maten.

Om barnet absolut inte tycker om maten delar jag den först i mitten och då brukar de klara av att äta hälften. Det finns tillfällen då detta inte fungerar, då får de ta en smakbit och sedan tar jag bort maten.

Jag tycker att det är jätteviktigt, att mat skall vara njutning och inget tvång!

Oftast vill barnen få flera portioner och ju mer de äter, desto mer kommer samtalet igång. 

Det kan uppstå intressanta diskussioner vid matbordet om livets mening,  om vad föräldrarna gör, vad man har gjort på helgen, varför snöar det, när kommer solen att skina, vad de önskar till leksaker om allt som berör de just för stunden osv... ( När jag arbetade i småbarnsgruppen brukade barnen undra över det, vad föräldrarna gjorde eller var de var när vi åt mat. Det hände ganska ofta att de blev ledsna vid maten, att de sa upprepande gånger mamma, pappa. Det var så tydligt att maten och kärleken till föräldrarna har ett så starkt band!)

När alla har ätit upp maten serverar jag vatten med en citronskiva i. Diskussionen brukar fortsätta vidare... 

Vi brukar hålla i varandra i händerna och tackar för maten och skickar en hälsning ut i köket till den som har lagat maten.

En gång i veckan är alla barnen delaktiga i matlagningen på förskolan, då vi skär grönsaker till soppan och vi brukar baka bröd tillsammans.

Svårigheter som kan påverka stämningen kring matbordet på hemmaplan: 
 

* Ex. Barnet har ätit något innan maten serverades. Det är viktigt att vi inte ger något annat! Småätande kan orsaka mättnadskänsla. Om det är jättehungrigt kan det räcka med en frukt.

* Det finns ingen ro kring matbordet, alla familjemedlemmar sitter inte med. Det kan också vara så att den som har lagat maten äter inte, utan bara sitter bredvid barnet eller i värsta fall finns inte ens i köket.

Det är så välgörande för småbarn, att hela familjen samlas vid matbordet och att man gemensamt intar måltiden.

* Barnet springer ifrån bordet eller springer fram och tillbaka. Gränser på det området är viktiga för att kunna skapa mat ro. Man bör fokusera på hur och när detta beteende kan brytas på bästa sätt? Om  barnet inte vill sitta vid matbordet under hela matstunden, kan det störa alla inblandade oerhört mycket. Om barnet inte lyssnar på våra argument kan man helt enkelt ta bort maten. Det tar inte skada av det, att det hoppar över en måltid.

* Störande bakgrund - tv i köket, mobilsamtal, ständig uppkoppling på nätet.

Det bästa sättet att smälta maten är, att man har en rogivande omgivning och intresserade vuxna runt omkring sig. 

Oftast är denna stund på kvällen är den enda möjligheten till att, ett gemensamt samtal överhuvudtaget kan uppstå i familjen.

Att släpa fram ett barn från barnprogrammet till matbordet kan vara en svår ekvation för att uppnå mat ro vid matbordet.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag mina barndomsupplevelser gällande maten.

Här kommer mina minnen från barndomen:

* När jag var riktigt liten satt jag vid bordet och iakttog hur min mormor gjorde färsk pasta. Hon arbetade med en trollkarls rörelser snabbt och effektivt. Den första maträtten jag serverade för familjen var färsk pasta och jag var knappt 14 år. Alla var förvånade över det, hur jag kunde klara av det? Men jag har ju lärt mig av mormor!

* Det var minus 10 grader och mycket snö, när jag skyndade mig hem från skolan genomfrusen och alldeles utmattad. Min mormor väntade mig med varma potatisbullar. Vilket har orsakat, att jag nästan omedvetet rör ihop en smet till potatisbullar när det snöar.

* Julmaten inleddes med en upplevelse för oss alla barnen. En stor karp fick simma i vår badkar. Vi kunde underhållas länge med denna varelse och att få den serverad på julafton var inte så dramatiskt som det låter. Vi hade ett förhållande till fisken! Min far hjälpte inte till vid matlagningen för övrigt, bara en gång om året! Det var hans uppgift att rensa fisken. Jag kände mig mycket delaktig i förberedelsen av julmaten.

Inte undra på att vi äter nästan uteslutande, alltid fisk till jul! (Även om den inte simmar i vår badkar.)

Som avslutning kommer här en beskrivning av matsmältningssystemets betydelse av läkaren Bernard  Lieevegoed:

"I vårt matsmältningssystem försvinner substanser. Då detta sker, strömmar eteriska krafter in genom sinnena, genom ögon och öron. De strömmar in i kroppen och bildar en ny substans. Det är vårt matsmältningssystems stora mysterium. Våra kroppar bildas inte av den mat vi äter. Istället äter vi mat, så att den kan brytas ner. När substansen bryts ner, uppstår ett vakuum. In i detta vakuum, genom sinnena hämtar vi nya eteriska krafter."