En dag på waldorfförskolan...

Jag har förmånen att arbeta på den finaste arbetsplatsen man kan tänka sig i en stor villa vid sjön Magelugnen.

Utsikten är så vacker att jag brukar inte gå in i huset, förrän jag har betraktat vattnets speglingar och naturen. På det sättet förbereder jag mig för dagen i mitt inre.

Dessa värdefulla minuter hjälper mig att samla mig, släppa vardagsbekymmer, se fram emot det okända och först och främst möta barnen och föräldrar med nytt glädje.

7.30 anländer de första barnen. Jag brukar förbereda mig för det som händer för dagen, ex: målning, bivax modellering, bak, tovning, dockspel...

Under tiden sätter barnen igång med sin lek. Ibland sitter de och småpratar en stund, om småbarnen kommer först, springer de oftast några varv och letar efter gårdagens leksaker och sysselsätter sig med sin lek direkt. 

De större brukar diskutera och planera en lång stund innan de kan enas om en lek som passar alla. 

7.30 - 8.30 anländer de flesta av barnen med sina föräldrar, jag hinner växla några ord med dem. 

Jag förvånas så ofta över det, hur mycket dessa meningar betyder både för barnet och för oss vuxna.

Det kan hända saker på vägen till lekskolan och för mig är dessa korta samtal kan ge vägledande motiv i mötet med barnen.

Vid känsliga samtal som behöver tas hand om direkt, kan vi hitta en annan form som passar för stunden.

Jag upplever att vuxenvärldens gemensamma "kraftansträngning" kan barnen tydligt uppfatta.

Hälsningen i dörröppningen ger en "tröskelupplevelse".
De flesta barnen brukar vinka till sina föräldrar även i fönstret. Det märks så tydligt att en övergång sker i flera steg.

När jag betraktar barnen på morgonen tänker jag ibland hur mycket glädje våra förskolebarn kan sprida runt omkring sig!

När jag ser deras glittrande ögon, försvinner mina vardagliga bekymmer direkt.

7.30 - 9.30 Fri lek. De barnen som har kommit tidigt på morgonen och de som kommer senare skapar nya lekmiljöer. Nästan varje dag bygger barnen en kolja med skynken och med hjälp av en ställning. Allt kan förvandlas i rummet, alla möbler och leksaker vi har, får barnen ta tillvara i sin lek. 

Vi har några grundläggande regler: -  Man får inte störa varandras lek. Man får tala med varandra med en vanlig samtalston. Turas om leksaker vid behov. 

Lekstundens intensitet varierar från dag till dag. 

Vissa dagar sprider sig lekglädjen till varandra i en så stor omfattning, att nästan alla leker med varandra. Ibland känns det som om tiden står till! 

Man måste tänka på det att dessa stunder uppstår oftast vid lekstundens slut. Lekens förspel kan ta nästan en timme ibland, speciellt om andra barn droppar in och kommer med nya idéer.

9.30 - 9. 45: Plocka undan stund.  Jag vet att hemma kan detta ta mycket längre tid, men på förskolan går alla praktiska saker (oftast) mycket smidigare. 

Jag har 10 barn i min barngrupp och 6 barn som är 6-7 år gamla. De stora har gått hos mig oftast från småbarnsåldern och vet precis vad som gäller. Att plocka undan kan vara lika roligt som själva leken!

Barnen sorterar kastanjer, pinnar, skynken behöver vikas, band behöver rullas, dockkläder sättas på...

9.45 - 10.00: Fruktstund. Vi brukar sitta i en ring och skicka hälsningar till de barnen som inte är på lekskolan. Vi hinner småprata och räkna på olika språk. För tillfället har vi 4 olika språk att tillgå.
Efter fruktstunden brukar lilla musen komma och hälsa på och man kan dela med sig av sin äppelbit ibland.

10.00- 10.20: Samling. Rörelselekar, sånger och verser som har anknytning till årstiden brukar vi ta.

Det uppstår mycket dans och lekglädje i stunden.

10.20 - 10.40 - 11.00: Beroende på väderleken kan det variera hur mycket tid behövs för påklädningen.

Jag hjälper barnen med det de inte klarar av och låter de anstränga sig med att sätta på kläderna själva i så hög grad det bara går. Det kan ta tid!

Uttalanden som, att skynda oss... brukar jag medvetet undvika, eftersom barnen hör det så ofta. 

Hos mig får påklädningen ta tid! I värsta fall hinner man inte vara ute så länge.

10.20 - 11.30-45: Utelek. Vi har en fin skogsparti med berg som bjuder på övandet av grovmotoriken. En stor sandlåda och många träd och buskar att gömma sig bakom. 

Stora stubbar kan förvandlas till bil, rymdraket och båt...
De stora barnen har möjlighet att klättra på träden, på den stora stenen, och på berget...

11.45-12.00: Kommer vi in och förbereder oss för lunch. Avklädning, toabesök osv...

De som är klara tar fram sina fårskinn och lägger ut den på var sin plats och vi samlas sedan igen.

Innan maten hinner vi leka beröringslekar.

12.00-12. 45: Mat. Vi njuter av maten en lång stund, se maten på waldorfförskolan...

12.45 -  13.00: Förberedelse för vila och sagostund. Sagan berättar jag 4 dagar i rad och på den sista dagen i veckan gör jag dockspel av samma saga.

13.00 - 13.20-30: Vila  Stora och småbarn vilar på sina fårskinn. Även de allra största barnen klarar ev  20 minuter vila. De hinner bearbeta intryck, slappnar av en stund.

13.30 - 14.00 Ritstund, de små sover under tiden.

14.00 Samlas vi och tackar för dagen, sedan äter vi mellanmål.

14.00-14.15: Mellanmål

14.15-14.30: Påklädning

14.30 - 15.00 Ute lek.

15.00 - Några av barnen hämtas och några lämnar jag över till en eftermiddagsfröken. 

Min arbetsdag i barngruppen är slut.

Vissa dagar är så intensiva, att jag glömmer bort tiden.

Reflektioner, anteckningar, telefonsamtal, tillverkning av födelsedagspresenter, förberedelse till föräldrasamtal, föräldramöte, pedagogiskt planering, kollegium är andra ingredienser som kan fylla ut min arbetstid under veckans lopp.

Maten på waldorfförskolan

Maten som serveras på waldorfförskolan är lakto-vegetariskt biodynamiskt eller krav märkt och

förbereds med omsorg och med särskild fokus på näringsinnehåll. 

På vår förskola varierar maten efter årstid och vi har veckomatsedel. Vi försöker tillhandahålla grönsaker och frukt som är i möjligaste mån närodlade.

Grönsaks utbudet höst och vintertid består mestadels av svenska rotfrukter: morötter, palsternacka, kålrot, selleri, lök och till alla maträtter används mycket kryddor, för att framhäva smaken.

Kryddförslag: basilika, timjan, kyndel, oregano, rosmarin.

Till flera maträtter serveras även stekt sesamfrö eller solrosfrö, dessa kan man förvara i en glasburk och ta fram det vid behov.

                                             Matsedel:

Så kan det se ut:

Hösten :

Måndag: Ris med zucchini biffar med vit sås och sallad med syrade morötter

Vinter: Ris och rotsaker i sås med vitkålssallad och syrade vitkål

Hösten:

Tisdag:  Pasta med färsk mangold sås, stekt sesamfrö och sallad med syrade morötter.

Vinter: Pasta med spenat sås (fryst spenat), stekt sesamfrö med vitkålssallad och syrade vitkål.

Hösten:

Onsdag: Hirs-biffar eller hirs gratäng med rödbetssallad och vit sås.

Vinter: Hirs pizza med vitkålssallad och syrade vitkål.

Torsdag: Soppa varierande efter årstiden oftast med rotfrukter och potatis och med mycket kryddor.

Det är barnen som hjälper till att skära grönsaker och bakar ut brödet.

Fredag: 

Hösten: 

Kan variera mycket: oftast pizza med tomatsås och vitkålssallad med syrade morötter och oliver.

Vinter:

Havrebiffar med rotmos och lingonsylt.

På våren och på sommaren köper vi in i möjligaste mån färska grönsaker. 

Syrade grönsaker ingår i alla sallader eftersom dessa underlättar matsmältningen och skapar en god tarmflora. Det räcker med en matsked per dag.

På förmiddagen har vi fruktstund och på eftermiddagen får barnen varierande mellanmål.

Innan vi börjar äta:

*tänder vi ett ljus

*säger vi en bordsvers 

*efter maten tackar vi för den som har hjälp till med maten eller gjort den.

Bordsversen:

Tack snälla Jord för gräset och för säden

För blommorna och träden

För allt som gror och spirar glatt mot ljuset ur din mörka natt

Tack snälla Jord

Välsignad vare maten.

Vi eftersträvar att barnen är delaktiga i matlagningsprocessen, de stora barnen kan få enkla uppgifter i köket. På vissa waldorfförskolor är köket och lekrummet är i direkt anslutning till varandra, så är det inte hos oss.

De största barnen på förskolan hjälper till även att servera maten, torkar av bordet och sopar golvet.

Grunden till goda matvanor behöver läggas i en så tidig ålder som möjligt. Om barnet är delaktigt i matlagningen kommer det att få större intresse även för det, att äta den eftersom man har lagat den tillsammans.

På hemmaplan är det bra om hela familjen samlas vid måltider och att man har en lugn samtalsstund kring matbordet.

Barn som leker eller springer omkring medan de äter kan få problem med matsmältningen. 

Färger och former och goda smakupplevelser skapar även en god grund för barns matintresse och stimulerar även olika sinnen såsom: syn, smak, lukt.

Man kan bli förvirrad som förälder, när man får höra så många olika mat råd och hänvisas till så olika forskning kring mat och hälsa. 

På vår förskola har vi haft många barn med olika sorters allergier och maträtterna som vi serverar har haft en mycket positiv inverkan på deras hälsa. Många av föräldrarna har noterat att deras barn har varit sjuka i mindre utsträckning än tidigare.

De angivna maträtterna är våra beprövade erfarenheter på förskolan och nästan alla våra barn äter med god aptit. I småbarnsgrupperna är matstunden dagens höjdpunkt, vissa dagar sitter de vid matbordet nästan i en timme och njuter av den.

Även barn som äter mycket kött på hemmaplan kan uppskatta våra maträtter, eftersom smaken och färgerna tilltalar de. Havrebiffar med rotmos och lingonsylt brukar vara deras favoritmat.

Bilder kommer senare...

Att vara förebild

"Människa lär känna dig själv" -Dessa ord var inmejslade över ingången till Oraklet i Delhi för över 3000 år sedan. Om inte människan lär känna sig själv så kan hon inte förstå den sanna innebörden av det oraklet förmedlar. Det är meningen med människans liv på jorden att vi skall lära oss förstå denna uppmanings sanna innebörd" /Alexander J. Markus/

Min övertygelse är att i arbetet med förskolebarn är det oerhört viktigt att ha en så objektiv bild om sig själv som möjligt, att man granskar sig själv kontinuerligt.

Strävandet efter att uppnå inre harmoni genom arbetet med sig själv kan barn tydligt uppfatta. 

Genom strävan kan vi komma i kontakt med vårt inre också. Om vi lyckas med det bra, kan barnen visa starkt förtroende för oss. Speciellt hos småbarn kan man uppleva en så tydlig tillgivenhet som visar sig i sättet de härmar oss.

I dessa stunder kan man få en känsla som förälder, att det är barnen som "bär oss". 

För hur glädjefullt är det inte att se sitt barn upprepa samma kärleksfulla handling som du har gjort för en stund sedan och se återspeglingen i barnets gester då det utför samma sak mot en annan person?

I föräldraskapet i dess mångfasetterade form kan vi uppleva så ofta sådana värdefulla stunder.

Om man lyckas med det, att vara en god förebild och att medvetet försöka slipa sin röst, rörelser, gester eller egenskaper som man själv tycker har betydelse i livet, då känner man förnöjsamheten nästan omedelbart.

Att vara förebild innebär: 

Att man visar en bild av sig själv och av världen. I bilden inpräntar man även sina egna upplevelser och erfarenheter.

Frågan är: HUR ska bilden förmedlas?

Den viktigaste ingrediensen tyckte jag som förälder var, att vara ärlig mot mig själv och mitt barn. 

Att jag vågade stanna upp och medge vad jag har gjort för fel, eller vad var det som var positiv?

Om man är ärlig mot sig själv, erkänner man också ganska lätt, felet man har gjort. 

Man kan föra en inre dialog: "Jag orkade inte, jag var så trött, jag var på dåligt humör..."- har man tänkt igenom det, så kan man räkna med det, att man får en ny chans ganska snabbt! 

Barnen är alltid beredda att förlåta för våra fel!

I dessa stunder får vi helt enkelt förlita oss på våra erfarenheter och kunskapen som vi har erfarit i livet även om barnen förväntar av oss att vi kan allt! Det är kanske det som skrämmer oss?

Det kan även vara en viktig insikt, när man medger att: "Barn kan bättre än vi vuxna!"

De kan fullständigt glömma bort sig just i det de gör och bära med sig mening och glädje i vårt liv som vi vuxna måste sträva efter dagligen!

Varifrån får våra barn förtroendet för oss? - undrade jag ibland när jag upplevde mig själv som dålig mor. Ganska så snart fick jag svar på min fråga inom mig själv:

"Du måste ge en bild av dig själv sådan du önskar vara, du måste ge hopp där modet sviktar och du måste ge kärlek även då det känns såååå.. svårt."

Jag tycker att det är en grundläggande erfarenhet som småbarn i förskoleåldern ska erfara av sina föräldrar dagligen.

Uppgiften känns vara något övermäktigt, att kunna leva upp till, att kunna vara en förälder, pedagog som varje dag har en uppgift att ge barn i dess omgivning, någonting som de kan bära med sig vidare i livet och sedan förmedla det till sina egna barn.

Se även texten föräldrafrågor som ger konkreta exempel på livssituationer med småbarn, att vara förebild...

  

Årstidbordets betydelse på waldorfförskolan

Årstidsbordets betydelse på waldorfförskolan

Årstidsbordet har en central plats i rummet och det återger en bild av naturen och även ett samklang mellan växter, mineraler, djur och människa.

 Barnen brukar ofta titta på det på morgonen, när de kommer eller när de har "lekt av sig" och när de upptäcker att någon förändring har skett. Ibland samlas flera barn runt det och ibland gömmer de sig under det.

Figurerna, växterna kan ha samband med sagor som jag berättar om och jag försöker återskapa färgstämningen som lever i naturen med olika sidentyger.

Dessa färgstämningar skapar oftast ett hölje kring bilden som ger fina sinnesförnimmelser för barnen.

Vi följer inte bara årstidens färger utan bilden kan successivt förvandlas i samband med utformandet av olika högtider.

Tex. Innan Mikaeli festen brukar jag bygga slottet med prinsessan och senare lägger sig draken framför slottet. Några dagar senare visar sig Riddare Göran på sin häst.

Under adventtiden läggar jag fram enbart stenar, kristaller, kvistar. Jag bygger upp landskapet med en stenväg.

Sedan kommer fåren och lammen med herdarna.

Till slut Maria och Josef med åsnan.

Vid påsk har vår höna (hönan är tovad) en central roll, ju närmare vi kommer till påsk börjar hönan värpa ägg. Varje dag rusar barnen dit för att räkna äggen, och se om äggen börjar spricka?

När jag märker att barnen tittar på årstidsbordet tänker jag ibland på de barn, som inte kan uppleva något hörn i sitt tillvaro, som inte är under pågående förändring. 

Barn som sällan kan vila sina ögon på någonting som är bestående vacker. Jag anser det så viktigt att kunna se det bestående, betrakta det med ögat och bära med sig i minnet.

Då jag fick min första barngrupp på waldorfförskolan gjorde jag alltid årstidsbordet, när barnen inte såg det, för att överraska de. Allt eftersom insåg jag att det är roligare för barnen att vara deltagande i utformandet av bilden, och numera ställer jag allt i sin ordning i barnens närvaro.

Jag blir så glad då jag ser deras ögon glimma, om de får hjälpa till att hålla i kristallen, se de hur nyfikna de väntar på vilken sidentyg jag kommer att stryka, hur allting förändras. 

Dessa stunder och själva bilden ger en direkt motverkan till dagens stressade miljöer.

Ni föräldrar kan också hitta en plats i ert hem, där barnen kan samla sina glittrande stenar, blommor som de har plockat i skogen eller en favorit docka som hör till en saga. 

Bildmaterialet kommer sedan....

Bildens betydelse för barn

Vad har bilder för betydelse för småbarn?

Jag tror att ett sunt förhållande till bilder hjälper dem att beträda tröskeln till språket, till begreppen.

Samtidigt kan Tv-bilder och andra starka intryck i miljön vara skadliga i omåttliga proportioner, där behövs de vuxna för att skärma av barnen och skydda dem ifrån alltför många intryck.

Frågan är hur mycket vi vuxna är medvetna om bildens-intryckens betydelse som översköljer våra barn idag?

Är det inte så att bilder genom tv-n, videon, datorer lägger sig som "smog" i våra barns vardagsliv?

Frågan är om vi har ork och kraft att istället för att knäppa en knapp på någon maskin, sträva efter den mänskliga kontakten, spela ett spel med dem eller göra något praktiskt arbete med dem?

Jag tror att dagens barn har en oerhörd flexibilitet vad det gäller att handskas med intryck och oftast klarar de av mycket av olika sorters bombarering av "bild och ljudsvärmar".

Men efter många års erfarenhet som pedagog ser jag ett allt starkare samband mellan mediernas intågande i våra hem och barns ovilja att lyssna på sagor och följa berättelsens gång genom att kunna skapa egna bilder.

Barnens fantasifulla skapande lek håller på att förvandlas och ersättas med "springa av sig" stunder på morgnarna. Lekens kvalité håller på att utarmas och får en allt mer stereotyp karaktär, där barn inte klarar av att leka fritt, utan behöver härma olika tv-figurer, ännu värre att försöka efterlikna och härma datafigurer.

Barnens förmåga att kommunicera på lagom hög volym ersätts med skrik av olika slag. Det sociala samspelet förändras markant om ett barn får möjlighet att istället för mänsklig kommunikation föra en "sken- kommunikation" med en apparat.

Frågan är vad vi pedagoger kan göra utom att informera våra föräldrar på olika sätt om dessa samband och hur vi tycker att barns beteende förändras?

Som vikarierande förskollärare upplevde jag starkt, att konflikterna på förskolan handlade oftast om det, att barnen i alltför stor utsträckning tittat på tv dagen innan. Måndagar är oftast "bearbetnings-dagar", de flesta av barnen kommer med sina upplevelser som är oftast mediarelaterade.

Det kan orsaka, att jag inte ens kan fånga barnens intresse och de förmår inte att lyssna på varandra.

Till slut fick jag inse: om jag inte kan fånga deras intresse måste jag ändra taktik! 

Jag började förstå att barnens vistelseinnehåll på hemmaplan kan jag inte påverka i så hög grad som jag önskar, men deras vistelseinnehåll på förskolan kan jag styra!

Jag fick hela tiden tänka igenom vilka sagor, dockspel som var lämpliga för den givna barngruppen. Hur jag skulle utforma samlingen med sånger, verser som kunde passa i olika barngrupper.

Jag började granska mig själv. Har jag verkligen gjort det, som barnen förväntade av mig? Jag insåg ganska snart, att glädjen vi upplevde tillsammans hade en avgörande roll, det kan inte ersättas av vackra ramsor. På det sättet väckte jag även barnens intresse, de började bli nyfikna på vad som kommer att hända, ju mer de lärde känna mig.

 Det var då jag började helt spontant berätta på samlingen om mig själv som barn. Det blev helt tyst en stund då jag lyckades med att berätta om händelserna bildartad.

Med hjälp av min självbild som jag kunde förmedla till barnen upplevde de en uppriktig, sann vuxen som inte bara ville överföra sin egen vilja, utan en vuxen som ville ge sig själv med alla fel och klantigheter vad man än kan tänka sig ha och det älskade barnen!

Mina bästa läromästare på min väg var barnen under dessa år då jag var vikarierande förskollärare i 6 grupper.

Jag känner stor tacksamhet för de åren då jag kunde se olikheter och gemenskap på ett översinnligt plan, därför att jag lät mig ledas av deras frågor.

Om kläder om värmen och om ull

Mode och könsstereotypa kläder har erövrat de flesta barnbutikerna idag.
Barn och speciellt flickor är särskilt utsatta redan i förskoleålder för reklam och olika modepåtryckningar från vuxenvärlden.
Man får vara medveten som konsument när man handlar i klädaffärer.
Jag rekommenderar att göra dina urval med hänsynstagande till följande grundprinciper:
Barnets riktiga behov, praktiska kläder, könsneutrala kläder, moraliska aspekter.

1. Barnets riktiga behov: småbarn i förskoleålder behöver ha några praktiska klädesplagg som kan kombineras i färg och form. Eftersom de växer fort behöver dessa inte vara nyinköpta, secondhand kläder duger bra. Om man vill köpa märkeskläder kan det vara värt att göra det vid inköp av skor, overall, yllekläder och ytterkläder. Eftersom dessa bidrar till att barnen kan hålla sig varma och används dagligen.
Barn i allmänhet har ett stort rörelsebehov vilket betyder att de behöver kläder som tillgodoser detta. Förskolebarn och småbarn har ett stort värmebehov som så ofta glöms bort.
Deras inre organ behöver skyddas med värme. När barnen fryser minskar immunförsvaret, de kan lättare bli förkylda. Om kroppen är kall innebär detta en onödig värmeförlust.

 2. Praktiska behov: enligt mina erfarenheter behöver förskolebarn under 4 år hängselbyxor, eller mjuka byxor med resår eftersom dessa omhöljer och värmer barnets magparti. Man kan stoppa in linnet i långkalsongen och barnet slipper få magont, eftersom det inte bär åtsittande kläder och kan även hålla sig varmt.
Tröjor med stora tryck kan ge oftast en direkt återkoppling till olika TV figurer, barnet förvandlas genast till någon som "räknas" i dessa klädesplagg.
Ur den synpunkten rekommenderar vi på waldorfförskolan kläder som inte tjänar kommersialismen.  Då kan barnet vara sig själv, utan hänsynstagande för en viss tv- roll.

3. Könsneutrala kläder: de senaste 10 åren har en total förändring skett gällande pojke och flickkläder. Man kan som förälder bestämma sig för att inte böja sig för marknadens utbud, utan välja kläder med omsorg som motverkar detta.

4. Moraliska aspekter: Varför välja ull och ekologisk bomull?

• att skapa friskare miljö i de länder där dina kläder görs. Friskt vatten, levande produktiv matjord, biologisk mångfald!
• att skapa hälsa för människorna där och för deras barns framtid
• att skapa god ekonomi för människorna där, så de slipper skuldsätta sig med dyra inköp av konstgödsel och gifter
• att förbättra den globala miljön, då konstgödsel slukar energi att framställa och transportera
• att skapa ett hållbart samhälle
• att ge dig själv sköna hudvänliga kläder med hög kvalitet.
• Konventionellt odlad bomull besprutas med gifter upp till 25 gånger per år. Gifterna förorenar vattentäkter och grundvatten i odlingsområdena.

Enligt WHO’s bedömningar drabbas varje år drabbas 3 miljoner medmänniskor som odlar bomullen till våra kläder av svåra förgiftningar. (Källa: Näva klädbutik)

Yllekläder tillgodoser alla dessa grundprinciper: de är könsneutrala, varma och praktiska.
Ullen  har flera goda egenskaper: absorberar fuktighet, släpper igenom luft- andas, sist men inte minst har en värmeisolerande förmåga.

Mina motiv till bloggen

Min blogg är tänkt att användas av föräldrar som vill få inblick i händelser som pågår på en waldorfförskola och för föräldrar som vill ställa frågor kring barnuppfostran.

Mina motiv till bloggen:

*Hur kan föräldraskapet med enkla förändringar och med en medveten pedagogisk hållning förändras och upplevas på ett nytt sätt?

*Hur kan jag bidra med att utifrån waldorfpedagogikens grundtankar stödja föräldrar och att hjälpa till förståelsen av barnets, barnens riktiga behov?
                                              
Jag hoppas att mina livserfarenheter och egna misstag och även min yrkesroll som waldorfförskollärare kan ge den nödvändiga kompetensen för att inspirera andra i sitt föräldraskap.

Jag är fyrabarnsmor och har varit förskollärare i mer än 20 år och inte ens med dessa kvalifikationer kan jag påstå att jag kan ge svar på alla frågor som föräldrarna ställer, eftersom varje barn är unik och varje situation som uppstår mellan barn och förälder är specifik.
Men jag ska göra mitt bästa!
En viss osäkerhet känner jag även för mina språkliga kunskaper, eftersom jag behärskar inte det svenska språket som modersmål. Jag är född och uppvuxen i Ungern, men förhoppningsvis kan det hjälpa mig att ge råd kring olika frågor som gäller vid kulturella skillnader, flerspråkighet, svårigheter som kan uppstå vid kulturförändringar, förhållningssätt osv...

Så, jag uppmanar bloggens läsare att vara ödmjuka och tålmodiga då de läser mina felskrivelser!

För inte så länge sedan har jag fått ett litet barnbarn och i samtalet med barnets föräldrar förstår jag allt mer att dagens barn har helt andra förutsättningar i sin uppväxt, än mina egna barn har haft.
Olika parametrar som påverkar barnets miljö bör man ta hänsyn till om man ger råd till dagens föräldrar. Waldorfpedagogiken uppfattas av många som en föråldrad och gammaldags pedagogik som inte kan tilltala nutidsmänniskor.

Mina inlägg är även tänkta att användas av föräldrar som har frågor kring waldorfpedagogiken allmänt och av föräldrar som funderar kring skillnader mellan olika pedagogiska inriktningar.
Som fortsättning på texten se rubriken: Waldorf i tiden (Är waldorfpedagogik tidsenlig?)