Vilka samhällsklasser kan ha sina barn på waldorfförskolan?

Vilka samhällsklasser kan ha sina barn på waldorfförskolan?

En återkommande fråga både från kritiker och från politiker:
Följande påståenden har jag träffat på:
* höginkomsttagare,
* föräldrar med akademiska utbildningar
* antroposofer
* eller arbetslösa?

Listan kan göras säkert längre, men dessa argument möter jag oftast på.

För enkelhetens skull är det kanske bra att vi konstaterar, att:
Föräldrar med högre utbildningar utgör en stor del av föräldrakretsen, i alla fall på vår förskola.
Det innebär inte, att de är även höginkomsttagare! Snarare, tvärtom! 

Bland de övriga föräldrarna kan man hitta många andra yrkeskategorier, såsom snickare, musiker,  bilmekaniker, bussförare, elektriker, vårdare, studerande, osv... En gemensam nämnare för alla dessa föräldrar är, att de har gjort ett aktivt val, då de har valt förskola till sina barn.

I vår materialistiskt dominerande samhälle kan man lätt hamna i rubriken "sekt", om man uttalar sig om, att man läser antroposofi, och att man har sitt barn på en waldorfförskola eller skola.
Jag tänker inte bemöta kritiken, utan konstatera att de flesta av våra föräldrar läser inte antroposofi, vet inte så mycket om det så kallade andliga bakgrunden, till waldorfpedagogiken.
Men! De accepterar, att vi pedagoger besitter en mångfacetterad människobild, att vi strävar efter att söka andliga kvaliteter i vårt inre. Det är ingenting som vi lär ut till barnen!

Arbetslösa: Hur ordnar så många föräldrar att hämta sina barn så "tidigt"? Vem har tid med, att städa lekskolans lokaler? Hur orkar man det? - Behöver man vara arbetslös för, att klara av dessa saker? 
Städningen innebär också många positiva aspekter, omvårdnaden av förskolan skapar en positiv atmosfär både för barnet och för oss vuxna.
Många av föräldrarna turas om att hämta och lämna barnen, mor, farföräldrar hjälper till, vi har även ensamstående föräldrar i allt högre utsträckning. 
Visst förekommer det, att någon blir arbetslös eller sjuk, men det är inte anledningen till, att de väljer waldorfförskola för sina barn, utan snarare ett icke önskat tillstånd.

*  Enligt svensk lag har föräldrar rätt att arbeta deltid tills barnet fyller 8 år.
 * Enligt Skolverkets föreskrifter bör även waldorfförskolan erbjuda samma möjligheter till föräldrar att ha samma vistelsetid för sina barn som på kommunala förskolan inom ramtiden från 6.30 - 18.30.
* Pendligen mellan dessa tidsintervaller, alltså en vistelsetid mellan 6 timmar eller 12 timmar dagligen på förskolan kan vara avgörande erfarenheter i en växande liten människas liv.
 Tiden som barnet tillbringar på förskolan lägger grunden till i upplevelsen av sig själv, till dess självkänsla.
* Vi pedagoger på förskolan försöker föra en dialog med föräldrarna kring hur vi tillsammans kan utarbeta en lämplig omsorgstid för barnet, och hitta en bra kompromiss, som utgår ifrån barnens individuella behov. 
Småbarn behöver knyta an till sin familj i första hand, förskolan är ett komplement till barnets närmiljö.

* Dialog om hur lång vistelsetid kan ett barn klara av på sin förskola förs även i olika diskussionsforum, av organisationer och av stressforskare, vilka vill åstadkomma samma arbetslag för barn som för oss vuxna, nämligen 8 timmars arbetstid!
Alltså omsorgstiden på förskolan är inte bara en samhällsfråga utan en fråga om barnets hälsa.
Det är viktigt, att tänka på tidsperspektivet, då vi strävar efter, att alla barn skall utveckla en god grund, sund självkänsla som kan berika det även på senare levnadsstadier.

* På waldorfförskolan har vi relativt små barngrupper och på det sättet försöker vi underlätta barnets anknytning till pedagogen och till andra barn. 
* Den gruppansvariga pedagogen tillbringar hela sin arbetsdag i barngruppen och på det sättet kan den följa med allt som händer i barnets vardag. 
Senare på eftermiddagen tar en annan ansvarig pedagog över, vilken känner också barnen väl.
Kontinuiteten är en viktig trygghetskapande element för barnen.
För att kunna behålla kontinuiteten krävs det också, att det är samma pedagog som följer barnet från morgonen till eftermiddagen och dess utveckling under flera år. 

En viktig frågeställning gällande föräldrarnas valfrihet glöms oftast bort:
"Hur mycket tid behöver jag tillbringa på min arbetsplats, för att vi skall klara oss ekonomiskt? Var går gränsen till mina arbetsinsatser, så att jag fortfarande hinner umgås med min familj också?"
Att ta hand om och uppfostra småbarn, är en samhällstjänst som kräver tid och engagemang av föräldrarna. Det borde även understödjas av politiker!

Kan alla föräldrar ha sina barn på waldorfförskolan? 
Svaret är: JA! 
Alla som väljer en förskola med waldorfpedagogisk inriktning för sitt barn och bejakar helheten i pedagogiken.
Vi kan inte bara välja ut vissa delar, utan att ingripa i kvalitén, som både pedagoger och föräldrar  ständigt eftersträvar.

Tystnadens orsak - hotet mot waldorfrörelsen

Kära Läsare!

Det är så mycket annat som händer i waldorf-världen, att jag inte har haft tid att ägna mig åt min blogg. Än så länge har jag bara två följare, så jag ber er, att ha överseende med min tystnad.

Följande saker har hänt på senare tid: Ansvariga politiker på Utbildningsdepartementet har beslutat i april, att inte ge utvecklingsbidrag till waldorflärarhögskolan, WLH.
Jag har varit engagerad i, att samla in namnunderskrifter, att tala med politiker och att organisera två demonstrationer på Mynttorget.

Orsaken till beslutet, och andra synpunkter kan ni läsa på: facebook : "Stoppa nedläggningen av waldorflärarhögskolan."
Idag då allt fler föräldrar ger uttryck för sin oro över waldorfpedagogikens framtid i Sverige, kan man  även hitta många andras kommentarer, vilka är inte alls är nöjda med waldorfpedagogiken och med utbildningens nivå.

Hur kan vi bemöta dessa synpunkter, på ett konstruktivt sätt kan jag inte gå in på just nu.

En sak är säker, alla människor har rätt i ett demokratiskt samhälle, att uttrycka sina synpunkter på olika sätt, alla människor har rätt att väja skola, förskola för sina barn. 
Jag vill inte förespråka för waldorfpedagogiken, jag vill bara hitta ett sätt att förmedla mina erfarenheter kring dess betydelse i mitt liv och försöka betrakta den dels genom mina egna barns utveckling, dels i mitt dagliga arbete med förskolebarn.
Det som oroar mig mest just nu, att den pedagogiska mångfalden börjar försvinna och multinationella bolag agerar på marknaden, då våra barns framtida utveckling borde vara i fokus, utan partitillhörighet och utan vinstintresse.

Vem kommer att styra världen om 50 år?

Dagens förskolebarn tvångsmatas med kunskap på läsplattor och allt fler kommuner köper in dessa. Allt fler förskollärare tror också på teknikens under!

På waldorfförskolan använder vi ingen teknisk hjälpmedel vilket kommer att bidra med till att vår pedagogik kommer att ses som föråldrad IGEN!

Men hur ligger det till egentligen? 

Du som har hand om ditt barn och ger din uppmärksamhet och kärlek till det, märker du ibland hur dess ögon förändras efter det, att det har tittat på en bildsekvens på Tv eller på dator?

Har du funderat över det vad som gör, att ditt barn känner sig trygg och önskad?

Har du ställt krav på din förskola, att den utöver inlärning skall även ge ditt barn vård och omsorg?

Har du funderat över i vems intresse det ligger, att läsplattor används i allt större utsträckning på förskolor och skolor? 

Jag tror att jag har hittat svaret! DET HANDLAR OM PENGAR!

Dessa hjälpmedel är tänkta att användas av oss vuxna och inte ens Steve Jobbs har menat något annat!

Storföretagen ser däremot en potential i det, att sälja dessa i allt större volymer. Det handlar om enorma summor pengar. Vilket gör mig fullständigt rasande! 

Varför? 

Jo, för att bara för ett halvår sedan kunde man höra på radio och Tv hur illa är det ställt på förskolor, att barngrupperna blir större och större, att det inte finns någon begränsning hur många barn får vistas i en barngrupp osv...osv...

Men nu ett halvår senare sätts läsplattan i fokus och ingen pratar längre om brist på förskollärare, och om för stora barngrupper! Det är uppenbart att det handlar om PENGAR! 

Läsplattorna kommer att sysselsätta barnen i timtal och det kommer kanske, att behövas färre pedagoger eftersom plattorna kommer att "passa barnen"! 

Frågan är: TILL VILKET PRIS?

Finns det överhuvudtaget någon organisation i Sverige som kan oberoende granska dessa "hjälpmedel"? Vad är Utbildningsministeriets ställning i frågan?

En stor del av förskollärarnas yrkeskår avgudar läsplattan som teknikens under.

En annan del förundrar sig över det hur långt vi förskollärare kan sträcka oss, för att överhuvudtaget kunna bedriva en seriös verksamhet, och att barnen skall hela tiden stimuleras av beröring, rörelse, rika syn, smak och andra sinnesupplevelser och att detta arbete är det viktigaste!  

Hur länge kommer vi att orka, att arbeta i motström?

MIN VIKTIGASTE UPPGIFT SOM FÖRSKOLLÄRARE ÄR: Att skapa ett sunt och kärleksfullt band till varje barn. Det är min övertygelse, att vid samma tidpunkt vi ersätter den mänskliga kontakten med apparater skapar vi ett tomrum i barnet!

Fundera kring mina tankar och gör ett medvetet val innan du sätter ditt barn framför dataskärmen eller innan du väljer förskola till det!

Här kommer argument för läsplattan källa: Internet (läsplattor på förskolan/metro)

Läsplattan håller på att bli den nya läroboken, och med text och övningar i ett. I Östersund vill politiker från centerpartiet och socialdemokraterna göra försök med läsplatta. Tanken är att alla ska få en på sikt.

På Ottfjällets förskola i Torvalla i Östersund har dom redan börjat med en läsplatta och snart ska man få en i varje avdelning. Anne Vikman är förskollärare. Hon tror att det är ett bra hjälpmedel.

- Om man petar på plattan så händer det någonting, då förändrar sig det man ser. Så man måste använda språket för att tala om plattan, säger hon.

Det är jättekul tycker alla barn.

Med alla appar, tilläggsprogram kan man kalla det, kan barn öva att samarbeta med att lösa en uppgift, dom tränar språk, dom lär sig stava. Dom kan se ordet, höra det sägas och få en bild samtidigt. Som Anne Wikman beskriver det finns det nästan ingen begränsning på hur man kan använda läsplattan.

Men kan ha den tillsammans med ett barn eller i en grupp. Och den kan användas av alla på en dagisavdelning. Ettåringar har glädje av den.

- Dom tycker det är jättekul, dom ser en bild, pekar på den, får ljudet från till exempel en kossa och så är det en röst som säger att det är en ko. Det är språkträning.

Och det är roligt att se småbarn börja med teknik.Även om det är helt nytt så är barn inte rädda för tekniken, dom gör som man ska på en gång.

Här kommer motargument hämtad ur boken: Ylva Elneby: Cyberungar

"Filosofie doktor i psykologi Jane Healy, menar att barn vars hjärna befinner sig i olika utvecklingsstadier har olika behov. Hon säger att datorer, så som används idag, inte nödvändiga eller ens önskvärda för de flesta barn under sju års ålder, med undantag för barn med olika handikapp. Det finns ingen forskning som ger stöd för att förskolebarn bör använda datorer."

"Psykologen Jeffrey Johson vid Columbia University i New York presenterade under läkarstämman helt nya och opublicerade data som bekräftade att mycket tv-tittande ökar risken för uppmärksamhetsstörningar och problem i skolan. Sommaren 2003 publicerade Jeffrey Johson även en studie som visar att mycket tv tittande nästan fördubblar sömnproblem hos ungdomar."

"Lars H. Gustafsson som är barnläkare, skolläkare och åttabarnspappa menar att dator har öppnat nya och spännande världar för barn och ungdomar." 

"Men det finns risker också. Om barn blir sittande alltför länge framför skärmen ökar risken för övervikt. Datorn kan också stjäla tid från annat som är viktig för barns utveckling: sömn, lek, utevistelse, läsning och verkliga möten ansikte mot ansikte."

Titta på även på TED klippet:

http://www.wimp.com/mediachildren/

 

Min enkla fråga är vart är mänskligheten på väg? 

Om vår framtida generation missar den mest nödvändigaste länken i livet: DEN MÄNSKLIGA KONTAKTEN, vad kommer att hända med oss?

Vem kommer att styra världen om 50 år och åt vilket håll? 
Om dagens barn inte får mänsklig kontakt i den utsträckning som det är absolut livsnödvändig i FÖRSKOLEÅLDER, hur kommer mänskligheten att överleva det kärlekslösa tillståndet?

Sunda matvanor

Världen som hotas av ekonomiska kriser och höjda matpriser skrämmer oss dagligen. Bristen på mat och barn som dör av svält likaså.

Detta sker samtidigt som vi slänger allt mer mat på hemmaplan.

Hunger som upplevelse finns knappast med i vår västerländska erfarenhetssfär -  tack och lov!

Frågan är hur vi kan förhålla oss till världen vi lever i, hur vi kan medvetet och vördnadsfullt skapa förståelse för vårt grundläggande behov?

Hur kan vi lära oss våra barn att känna tacksamhet över maten vi får?

De kommer att bli samtidens konsumenter och ur den synpunkten anser jag som viktigt, att lära de redan som små om sunda matvanor.

Hur kan vi åstadkomma det på bästa sätt?

Små barn och även större barn behöver vara delaktiga i matlagningen. Upplevelsen av att laga mat tillsammans ger en god grund till förberedelsen av att äta maten sedan.

De kan vara behjälpliga och delaktiga i olika arbetsmoment.

Man skall inte underskatta dessa erfarenheter, eftersom de kommer att lägga grunden till det hur de kommer att förhålla sig själva till maten och matlagningen senare i livet.

Smak och luktsinnet stimuleras och mättnadsupplevelsen ger positiva signaler till livssinnet.

Rytmen ger ram för olika matupplevelser. Julmaten, påskmaten, födelsedagstårtan kan vara en specifik smak-erfarenhet för varje familj.

Samvaron vid matbordet, vördnaden inför den dagliga maten och tacksamheten över naturens gåvor  möjliggör att vi kan även uppleva samhörighet och kärlek till varandra.

Svårigheten ligger oftast kring det, att förskolebarns mättnad och hungerkänsla är inte helt utvecklad. Det sker genom en lång inlärningsprocess och har en individuell karaktär. Vissa barn kan bli aggressiva och otröstliga om de inte får mat i tid, medan andra kan bli helt oberörda av samma upplevelse. De kan vägra att äta av maten vi serverar, därför att deras hunger har redan passerat tröskeln.

Mättnad och hungerkänslan utvecklas successivt genom dagliga erfarenheter. Rytmen och goda matvanor kan hjälpa till att utveckla en sund mathållning i barndomen.

Hur gör vi på waldorfförskolan?

Innan lunch brukar vi vara ute på gården och barnen har har hunnit bli riktigt trötta och hungriga innan vi kommer in i huset.

Vi förbereder oss till maten genom att tvätta händerna, lägga ut sovpåsarna på golvet och vi samlas i en ring för en stunds beröring och massage.

Sedan sätter vi oss vid matbordet:

Vi brukar läsa en kort vers:

"Måne, sol och stjärna ser vi till så gärna

För i deras goda ljus vilar hela jorden

innan vi nu börjar, tänder vi ett ljus

som kan lysa in i vårt hjärtas djup."

Jag brukar tända ett ljus och vi sjunger en sång:

"Jorden har oss detta gett

solen det i ljus berett

kära sol och kära jord

är vi tacka vid vårt bord:"

NU är det dags, att servera maten till alla barnen. Jag brukar fråga om hur mycket mat de önskar.

(Det serveras vegetariskt-biodynamiskt mat som består oftast av grönsaker/ris, hirs eller pasta. Sallad och frön, vit eller vanlig ost. Alltså minst 3-4 olika ingredienser.)

Att bli serverad på det sättet möjliggör för oss pedagoger, att lära oss allt eftersom hur mycket mat olika barn brukar äta. De blir även uppmärksamma om och delaktiga i de andra barnens önskemål och val på det sättet.

När alla har fått sin mat, knäpper vi händerna och säger varsågoda..

Den första matportionen intar vi oftast i tystnad, några barn brukar kommentera maten eller vissa ingredienser, men snart tystnar alla och äter sin mat.

Självklart, kan det finnas barn som inte tycker om maten, men jag uppmuntrar alla att smaka på allt.

Jag tillåter inte barn att kalla maten för äcklig, men accepterar allas olikheter kring smakupplevelsen.

De barnen som äter lite, får en väldigt liten portion, för att kunna uppleva att de kan äta upp maten.

Om barnet absolut inte tycker om maten delar jag den först i mitten och då brukar de klara av att äta hälften. Det finns tillfällen då detta inte fungerar, då får de ta en smakbit och sedan tar jag bort maten.

Jag tycker att det är jätteviktigt, att mat skall vara njutning och inget tvång!

Oftast vill barnen få flera portioner och ju mer de äter, desto mer kommer samtalet igång. 

Det kan uppstå intressanta diskussioner vid matbordet om livets mening,  om vad föräldrarna gör, vad man har gjort på helgen, varför snöar det, när kommer solen att skina, vad de önskar till leksaker om allt som berör de just för stunden osv... ( När jag arbetade i småbarnsgruppen brukade barnen undra över det, vad föräldrarna gjorde eller var de var när vi åt mat. Det hände ganska ofta att de blev ledsna vid maten, att de sa upprepande gånger mamma, pappa. Det var så tydligt att maten och kärleken till föräldrarna har ett så starkt band!)

När alla har ätit upp maten serverar jag vatten med en citronskiva i. Diskussionen brukar fortsätta vidare... 

Vi brukar hålla i varandra i händerna och tackar för maten och skickar en hälsning ut i köket till den som har lagat maten.

En gång i veckan är alla barnen delaktiga i matlagningen på förskolan, då vi skär grönsaker till soppan och vi brukar baka bröd tillsammans.

Svårigheter som kan påverka stämningen kring matbordet på hemmaplan: 
 

* Ex. Barnet har ätit något innan maten serverades. Det är viktigt att vi inte ger något annat! Småätande kan orsaka mättnadskänsla. Om det är jättehungrigt kan det räcka med en frukt.

* Det finns ingen ro kring matbordet, alla familjemedlemmar sitter inte med. Det kan också vara så att den som har lagat maten äter inte, utan bara sitter bredvid barnet eller i värsta fall finns inte ens i köket.

Det är så välgörande för småbarn, att hela familjen samlas vid matbordet och att man gemensamt intar måltiden.

* Barnet springer ifrån bordet eller springer fram och tillbaka. Gränser på det området är viktiga för att kunna skapa mat ro. Man bör fokusera på hur och när detta beteende kan brytas på bästa sätt? Om  barnet inte vill sitta vid matbordet under hela matstunden, kan det störa alla inblandade oerhört mycket. Om barnet inte lyssnar på våra argument kan man helt enkelt ta bort maten. Det tar inte skada av det, att det hoppar över en måltid.

* Störande bakgrund - tv i köket, mobilsamtal, ständig uppkoppling på nätet.

Det bästa sättet att smälta maten är, att man har en rogivande omgivning och intresserade vuxna runt omkring sig. 

Oftast är denna stund på kvällen är den enda möjligheten till att, ett gemensamt samtal överhuvudtaget kan uppstå i familjen.

Att släpa fram ett barn från barnprogrammet till matbordet kan vara en svår ekvation för att uppnå mat ro vid matbordet.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag mina barndomsupplevelser gällande maten.

Här kommer mina minnen från barndomen:

* När jag var riktigt liten satt jag vid bordet och iakttog hur min mormor gjorde färsk pasta. Hon arbetade med en trollkarls rörelser snabbt och effektivt. Den första maträtten jag serverade för familjen var färsk pasta och jag var knappt 14 år. Alla var förvånade över det, hur jag kunde klara av det? Men jag har ju lärt mig av mormor!

* Det var minus 10 grader och mycket snö, när jag skyndade mig hem från skolan genomfrusen och alldeles utmattad. Min mormor väntade mig med varma potatisbullar. Vilket har orsakat, att jag nästan omedvetet rör ihop en smet till potatisbullar när det snöar.

* Julmaten inleddes med en upplevelse för oss alla barnen. En stor karp fick simma i vår badkar. Vi kunde underhållas länge med denna varelse och att få den serverad på julafton var inte så dramatiskt som det låter. Vi hade ett förhållande till fisken! Min far hjälpte inte till vid matlagningen för övrigt, bara en gång om året! Det var hans uppgift att rensa fisken. Jag kände mig mycket delaktig i förberedelsen av julmaten.

Inte undra på att vi äter nästan uteslutande, alltid fisk till jul! (Även om den inte simmar i vår badkar.)

Som avslutning kommer här en beskrivning av matsmältningssystemets betydelse av läkaren Bernard  Lieevegoed:

"I vårt matsmältningssystem försvinner substanser. Då detta sker, strömmar eteriska krafter in genom sinnena, genom ögon och öron. De strömmar in i kroppen och bildar en ny substans. Det är vårt matsmältningssystems stora mysterium. Våra kroppar bildas inte av den mat vi äter. Istället äter vi mat, så att den kan brytas ner. När substansen bryts ner, uppstår ett vakuum. In i detta vakuum, genom sinnena hämtar vi nya eteriska krafter."

Jul, jul strålande jul...

 Affärsutvecklaren David Hammarström, Kungsholmen, mötte Sebastian Scapparo, Jennifer Nässelkvist och Tony Söderlund när de kom med hans julgran.

Hemkörning till jul? Dags att sänka tempot

Var fjärde svensk vill ha julmat och klappar hemkörda till dörren. Stressdoktorn: ”Det är en varningsklocka”.

En fjärdedel av svenskarna är beredda att betala för att köpa färdiglagad julmat och få den levererad till hemmet. Lika många kan även ge en slant för att få julklapparna till dörren. Det visar en konsumentundersökning som Svensk Handel har gjort.

– Inför jul är intresset stort att få hjälp med sådant som kan minska julstressen. Det förstärker trenden inom handeln att även erbjuda olika typer av tjänster tillsammans med varorna, säger Lisa Burden, handelsutvecklare på Svenska Handel.

Några som snappat upp trenden är nystartade Dinjulgran.se där kunderna kan nätshoppa en gran för att sedan få den hemkörd, inburen och tillhuggen.

– Vi vill ge en helhetslösning så att kunderna ska slippa stå i kylan, försöka ordna transport och klippa till granen själv, säger Sebastian Scaparro, grundare av Dinjulgran.se.

Stressdoktorn Tomas Danielsson är ”bekymrad, men inte förvånad” över utvecklingen:

– Det är en varningsklocka när vi har ett så pass högt tempo att vi inte orkar upprätthålla traditioner från barndomen som vi vill ha kvar, säger Danielsson. Mitt råd är att ta det här som en varningssignal, tagga ner och försöka göra en enklare jul. Tro inte att catering löser dina problem.

Den första tanken jag fick då jag läste artikeln var, vad betyder advent för dessa människor?
Finns det barn som växer upp i dessa sönderstressade familjer?

Förmodligen finns det många barn vars tillvaro kretsar kring föräldrarnas tidspress och vars inrutade veckoprogram lämnar ingen utrymme för eftertanke, utan snurrar runt i ett ekkorhjul.

Vad betyder advent för oss nutidsmänniskor? 

Jag tror inte längre att den bär samma innebörd som förr i tiden: "förväntans tid"... Den tiden är över vi är alltid på väg och vågar knappast stanna upp. 

Adventsbudskapet ersätts ofta med shoppingrunda, julfester på företaget, i bekantskapskretsen, juletiden sätter vår tålamod på prov i många hänseenden.

Här kommer en övning inför julen:

Blunda och föreställ dig att du krymper till barnets storlek. 

Öppna ögonen och se världen där allting är stort och nästan oförutsägbart, allt du gör leds av några vuxnas påtvingade tankar, uppmaningar och måsten...

- "Skynda dig för snart börjar julkalendern...skynda dig vi måste hinna med bussen...skynda dig jag måste på ett viktigt möte, ser du inte att jag har bråttom??? 

-"Ställ inte till med scener nu, jag har inte tid med det här småtjafset!"

-"Jag skall, jag skall, jag skall..."

Vad kommer härnäst det är precis det du aldrig vet, för all din tid och tillvaro bestäms och styrs av din omgivning, du har ingenting att säga till om saker och ting, du skall finna dig i situationen och lyda snällt!

  Det är ingen som frågar: "Hur mår du lilla vän?"

NU! Kan du blunda igen och trolla dig tillbaka till verkligheten, till vuxenvärlden. Det är nu du har möjligheter till att ändra dig själv!

Det finns några magiska ord som jag uttalar nästan aldrig på förskolan och det är att: " Vi skall skynda oss...."

Dels för att barnen hör denna uppmaning så ofta, dels för att jag vill erbjuda en stressfri miljö.

Det förekommer stunder då mitt tålamod sätts på prov, vid påklädningen, då några barn vägrar att sätta på sig kläderna, vill inte ha hjälp, fast de inte gör något... I dessa stunder låter jag barnet klä på sig självt i den mån det kan eller vill och går ut på gården med dem barnen som är klara. 

Sedan får jag hjälp av min kollega och kommer tillbaka för att det ska också gå ut.

Jag anser det som en viktig pedagogisk uppgift att kunna ge tid till dessa barn.

Min gladaste stund är då jag ser hur de försjunker i sin lek på förmiddagarna, hur de försvinner in i en magisk tillvaro där tiden står still. 

Dagen innan julafton har jag en stor önskan till alla barnfamiljer: 

Låt barnen bestämma över sin egen tid! Låt de få slippa att bli avbrutna i sin lekstund! 

Ge en gåva till de: GE TID TILL DITT, DINA BARN!

För en gångs skull låt det hjälpa till med disken, med matlagningen, bakningen vad det nu kan vara. Skapa en stressfri julstämning! Sätt på julmusiken och låt det förhöja stämningen i ditt hem!

God Jul önskar jag till mina läsare!

Nobelpris och julstämning

Vart har julstämningen tagit vägen?  "Lucia är det ingen som bryr sig om längre, allt har handlat om Nobel..."                                                                                                                             

l

Med stor häpnad läste jag artikeln på tunnelbanan och undrade över det, om man har kanske till och med slutat fira jul på vanliga förskolor i Sverige? 

Denna förskola är inte unik med sin Nobelfest, man kan hitta flera andra förskolor på nätet, som enligt den nya läroplanen tar barnets forskande "på allvar".

 

För mig är det leken som är den självklara grundförutsättningen för att erövra och utforska världen i förskoleålder.

Själva tanken att ersätta Luciafesten och adventsstämningen på förskolan med en Nobelfest ger mig rusningar i kroppen.

Dessa stämningar som uppstår vid firandet av Lucia eller andra högtidsfester möjliggör, att barn överhuvudtaget kan uppleva stunder av innerlighet.

Varför skall man förstöra och "materialisera" denna högtidsfest? 

Vem tror sig veta hur dessa barn kommer att ha nytta av senare i sitt liv av att veta om "apelsinskalen flyter med skalen på eller inte"? 

Är det mer värd att veta det, än att uppleva att tiden står till, att uppleva innerlig glädje över sången, att erfara en stämning som ger oss värme och vilken kan stärka oss i våra känslor. 

 

Inpräntad materiell kunskap har en förmåga i förskoleåldern, att ta kraft istället för att ge kraft!

 

Mitt påstående vilar på mina tidigare erfarenheter. Under mina första år som förskollärare i Ungern fick jag arbeta på förskolan på liknande sätt som beskrivs i artikeln.

Barnen fick fylla i blanketter, vi lärde oss att räkna och att skriva, kunskapsinlärningen pågick hela tiden, eftersom vi skulle följa den statliga läroplanen, vars grunder vilade på kommunistiska, materiella värderingar som ursprungligen utarbetades i Ryssland.

 

Jag har en smygande, obehaglig känsla av att dagens kunskapsinlärning på förskolan leder oss mot samma värderingar och att vuxenvärlden vill "fylla barnen med kunskap genom en tratt". 

 

Man anser det från politiskt håll, att barnen är framtidens potentiella arbetskraft och konsumenter, istället för, att betrakta de som fria individer som vill erövra världen med eget initiativ och i lagom stora doser.

Det är inte omvärlden som skall tvinga sig på och "våldföra sig på" våra förskolebarns tankar, utan förskollärarens och föräldrarnas viktigaste uppgift är att lära barnen om hur vi kan utvecklas som människor och att eftersträva för, att bli goda medmänniskor. 

Barnet lär sig av oss vuxna genom att härma oss. Våra handlingar har mycket större påverkan på våra barn än våra uppmaningar.

Att tvinga på vår kunskap på barn som de inte efterfrågar betyder för mig, att vi hjärntvättar de med våra tankar. 

Verklig kunskap uppstår, då barnet självt har frågar efter det det vill veta, och då det själv kommer på det och förundrar sig över dessa fysiologiska ting.

 

 

Frågan som dagens förskollärare borde ställa till sig själva:

Vilka är de viktigaste värden jag vill att barnen skall lära sig av mig innan de börjar i skolan?

 Här kommer en ofullständig lista från mig:

* Lära sig att lyssna på andra och våga berätta inför andra. 

* Att våga säga ifrån.

* Att ge utan förbehåll med kärlek. 

* Att kunna ta emot saker med tacksamhet.

* Hjälpa kamrater som behöver stöd, hjälpa varandra i leken.

* Vara glada över att vi finns för varandra.

* Trösta någon som har gjort sig illa.

* Be om förlåtelse om man har skadat eller sårat någon både i handling och i tanken.

* Uppleva dagligen genom föräldrarnas och förskollärarens kärlek och se världen med öppna ögon.

 

" Att bli människa, lär man sig av människor."

Vad är det som gör att människan hela tiden strävar efter kunskap och känner sig ofullkomlig ändå? 

Hur har Alfred Nobel haft det som barn? Lekte inte han som barn? (Förmodligen mer än dagens barn gör!)

Om jag skall välja mellan att följa den nya läroplanen bokstavligen eller följa mitt hjärtas väg, så är valet ganska enkelt. Jag kommer att bli olydig!

Jag skall inte strunta i att fira Lucia, för att lära barnen om saker. 

Jag kommer att njuta av den innerliga stunden som Lucias sång sprider i rummet och när jag ser återspegla stämningen i barnens ögon kommer jag att bli tårögd. 

Jag kommer att lägga ännu större vikt vid förberedelsen till julen än tidigare! 

 

Jag har insett att världen lider av själslig nöd!

Goda sängvanor, sömnbehov och svårigheter kring dessa

 Höstmörkret sveper om oss och man blir så glad om man hittar en liten ljusglimt på himmelen. 
Det är så skönt att sova! Dock är det inte så lätt alla gånger och inte för alla.


 GODA SÄNGVANOR:

Att göra sänggåendet angenämt kan vara en mycket viktig övergång och återkoppling till nästa dag. Det är bra att man har utarbetat en förberedelse kring det och som upprepas varje kväll.
Hos barn med sömnsvårigheter är det särskilt viktigt, att man har en tydlig markering inför kvällen. Om man börjar kvällens förberedelse med en lätt måltid, med en fin saga, en stunds massage på ryggen kan barnet känna sig trygg i händelseförloppet. Visst kan det förekomma protester, och det kan hända att det vill dra ut på tiden, men om föräldrarna har bestämt sig för det,  att alltid förhålla sig till samma kvällsrytm kommer det att hjälpa barnet att lättare acceptera, när det blir läggdags.

På waldorfförskolan lägger vi står vikt vid det, att barnets dagliga rytm ger ramen för verksamheten.
Förskolebarns sömnbehov enligt läkarordination är 12 timmar/ dag och vi rekommenderar att barnets vistelsetid på förskolan skall också anpassas till dess fysiologiska behov. På det sättet hinner man umgås med det även i hemmet. Det är fortfarande hemmet, som är barnets viktigaste anknytningspunkt.

Svårigheter av olika slag - OBS! Exemplen gäller för förskolebarn som är ca. 3-6 år gamla. (Mindre barn behöver ännu mera sömn och likaså en tydlig kvällsrytm och dagssömn.)

Runt 3 års ålder sover fortfarande de flesta av barnen även dagtid. Det är viktigt att tänka på att vilan ska helst inte överskrida mer en timme på dagen, om man vill att barnet ska kunna lägga sig i tid på kvällen.

Åldern mellan 3 och 4 år kantas av många utmaningar gällande sömnen. Dels utvecklas barnet kognitivt och barnets jag- utveckling tar en central plats, samtidigt som det är nu mycket mer aktiv socialt och kan få regelbundna känslomässiga utbrott.
Barn mellan 3-4 års ålder är ganska känsliga för mycket sinnesintryck och kan lätt bli trötta efter en hel dag på förskolan eller p.g.a. andra aktiviteter.

Dessa kan orsaka konfliktsituation i familjen, eftersom barnet så ofta och så bestämt skriker: "Jag vill inte!" - Denna lilla mening kan uttrycka och innefatta så mycket: Jag orkar inte, jag är trött, ledsen...

Den första reaktionen kan det bli att barnet skriker, när vi försöker få den i säng, även om det är helt utmattad.

Om barnet protesterar och dess oroliga känsloutbrott tar i överhand, kan man säga: 

- " Men, du vet ju, att vi brukar göra så här, ...jag vet att du inte vill, men du får hämta dina sängkläder så ska du se att det ska kännas skönt att byta nu..."

En ond cirkel: 

Barns ryckiga sömn och svårigheter kring sömnen kan vara en avgörande faktor i hur nästa dag kommer att utspela sig.

Har det varit en utdragen läggningsprocess kvällen innan, så kan man räkna med att det blir extra trött på morgonen och kan ställa till med nya utbrott på morgonen. Då kommer det att vilja sova på dagtid och ersätta den uteblivna sömnen vid middagstid. På det sättet kan det utvecklas till en ond cirkel i sovrytmen. Vilket kommer att påverka hela familjen. Ni kan känna er utmattade, och ha mindre tålamod och så småningom kan det påverka både barnet och er till i så hög grad, att Ni inte längre vågar uttala den magiska meningen igen: "Nu är det dags för dig, att lägga dig...
Jag vet av erfarenhet, att man vill ha helst slippa att konfrontera på kvällen, eftersom det är redan så trött, att det fungerar inte att lägga fram olika argument då. 

Överhuvudtaget förstår sig inte barn på förmaningar såsom: Du kommer att bli jätte trött på morgonen... (gäller 3-4 års ålder) - eftersom de lever så starkt i nuet. 

Hur kan man skapa en god stämning på kvällen?

Här kommer ett försök att beskriva mina erfarenheter kring temat:

Som med så mycket annat i barnuppfostran bör vi ställa frågan för oss själva och ärligt besvara frågan: 

Fråga 1. Hur är mina sömnrutiner?

Hur mår du själv?
Småbarnsföräldrar är ett av dem mest utsatta gruppen i samhället gällande sömnbrist och tidsbrist.
När man har riktigt små barn, att ta hand om kan man lida av akut sömnbrist utan att man är medveten om det, vilket påverkar ens allmäntillstånd.
Vårt moderna liv sätter stark prägel på vår nattsömn, eftersom vi är så bombarderade av olika sinnesintryck. När man kommer hem från förskolan med ett utmattad barn, så är det så svårt att räcka till alla uppgifter ibland.

En av fyra lider av sömnbrist

Sömnen är ett mysterium för de flesta. På sömnkliniken i Uppsala omvandlas gåtan till kurvor i datorn. Bland annat mäter man EEG, ögonrörelser och muskelspänningar hos patienter med sömnproblem. Nayereh Mehrabadi och Kerstin Eriksson, som båda jobbar på avdelningen, demonstrerar hur en mätning går till.

19 september 2006 kl 06:30, uppdaterad: 21 november 2007 kl 15:21

I sömnlabbet Statistiken över den svenska sömnlösheten borde få ansvarig minister att ligga vaken. På 25 år har svenskarnas sömnproblem ökat med två tredjedelar. - Sömnbrist är en av det stora folkhälsoriskerna, kanske till och med farligare än alkohol, säger Jan-Erik Broman, chef för sömnkliniken i Uppsala.

Om Jan-Erik Broman fick bestämma skulle alla tv-program sluta vid 23-tiden. Då skulle också tillgången till internet, sms och andra elektroniska kommunikationsmedel begränsas, liksom eltillförseln. Det skulle bli tyst och mörkt och vi skulle gå och lägga oss. Och sova, för det gör vi för lite.  (källa: Svd)

Fråga 2: Vad är det jag störs mest av när vi närmar oss till barnets läggdags?

Det kanske dyker upp en hel del av uppgifter i våra tankar som behöver uträttas och som tynger oss och vi känner otillräckligheten och på så sätt känner barnet vår oro och spänning innan ens vi har uttalat de magiska orden: 

- "Du ska gå och lägga dig... 

Olika steg i förberedelsen :

1. Börja med dig själv! Stäng av yttervärlden, stäng av mobilen, var med med ditt barn mentalt! 

Det finns ingenting som är mer störande som en viktig telefon eller mail eller arbetsanvisningar för nästa dag. I dag kan man nås på sms, telefonsvarare, mail dygnet runt. Använd teknikens knep till din fördel. Du behöver inte öppna ditt mail konto, sms just då ni är inne i sängförberedelserna. 

Var bestämd gentemot din omgivning och upplys de om dina kvällsrutiner: 

E.x: -"Jag svarar inte på telefonsamtal på kvällen! Du kan lämna ett meddelande om det så viktigt."
NU har du bestämt att natta ditt barn:

Öva dig i konsten att vara medveten närvarande i denna stund. Ta det som en mental övning! 

Lägg märke till hur situationen förändras då?

2. Tidpunkten till förberedelsen:

Det är viktigt att tänka på, att förberedelsen till sömnen börjar långt innan barnet ska lägga sig.

En god tidpunkt är det runt kl. 19.00. Om vi vuxna kan förmå oss att ge tid och vårt närvarande till barnet, då kan det lättare uppstå en lugn atmosfär i rummet. 

Vilket i sin tur ger positiva signaler till barnet och barnet kommer att acceptera sömnen som en positiv, behaglig upplevelse. Då kan det känna, att när mamma eller pappa med mig och tar hand om mig, älskar mig extra mycket och - dessa känslor kan leva kring er och kommer att hjälpa er övervinna svårigheterna kring sömnen.

3. Tillgodose de fysiska behoven:

Tvätta av barnet eller låt det bada eller duscha. Hjälp till att borsta tänderna och att byta till sängkläder. Barnet skall försöka gå på toaletten en sista gång till innan det lägger sig.

Hur ser det ut på barnets säng eller har det en egen säng? Sängen skall helst inte vara belamrad med gosedjur, det räcker med en för varje kväll. 

5. Själslig omvårdnad: Tänd ett ljus!    Massage och sagoberättande:

Gör det möjligt för barnet, att tona in sig själv på kvällens sista gemensamma aktivitet.
Massera det på foten eller på ryggen medan du berättar sagan. OBS! Det är viktigt att göra en överenskommelse innan sagoberättandet: vilken saga skall berättas och hur många gånger?

Jag brukar rekommendera max. 2 sagor, men har ni en annan överenskommelse så gäller det. Huvudsaken, att ni klargör det innan du börjar berätta sagan!

Om du har ett mycket oroligt barn, kan du massera det med lavendelolja, en extra stund innan sagoberättandet.

Lyssna på barnets berättelser under massagen, beröringen utlöser oftast ett behov av att berätta om upplevelser och känslor. Fråga inte så mycket utan låt beröringen framkalla barnets minnen.

 6.  Berätta om det du har varit med om idag:

Berätta kort det du tyckte om och det som har varit viktigt för dig under dagens lopp. Om jobbet eller det som har hänt i samvaron med ditt barn. Ex. Jag tyckte du gjorde en vacker garage när du byggde i dag... Det har varit så svårt idag på mitt jobb, jag blev inte klar ... men nu är det bra allting, det är så skönt att sitta här bredvid dig...

7. Andlig näring:

Be en bön med ditt barn, om du tycker att den kan få plats i din världsbild. Om du inte tycker det, så räcker det med kram, puss eller en sista klapp på huvudet. Berätta att nu är det dags att sova.
Det kan vara givande att tacka för dagen som har varit i ditt inre. Man kan tacka för stunden, för barnet, för hälsan... Det finns så mycket vi kan tacka för!

Avslutning och övergång till sömnen:

Blås ut ljuset och berätta för barnet att du sätter dig i rummet bredvid och nu kommer du att vara i närheten, men du kommer att arbeta, läsa, osv... Det är viktigt att du gör det du har lovat!
Var i närheten, men svara inte lägre på frågor och svara inte heller på telefon än, vänta med det tills barnet har somnat.

Ytterligare svårigheter:

* Barnet låter högt, vill inte lägga sig  och vill hela tiden dra till sig uppmärksamhet. Behöver kissa...

Detta kan undvikas till viss del om ni utarbetar kvällsrytmen tillsammans. Helst skall hela familjen vara delaktig i samtalet. E.x: Skall det inte spela någon roll om mamma eller pappa som nattar.
Det är avgörande att kvällsrytmen består ändå!

Om barnet kliver ur sängen får du leda det tillbaka om och om igen. Prata inte så mycket, utan hänvisa till det ni har kommit överens om. 

* Barnet är rädd för att somna. Hos vissa barn kan sömnen utlösa ett ångestladdat tillstånd. Det bör bemötas med stor respekt! 

Låt barnet berätta vad det är rädd för och hur du kan hjälpa till för att det ska kunna somna?
Låt en lampa vara tänd eller lägg dig bredvid om det är absolut viktigt för att övervinna tröskeln. 

Det får bli en stund, eller högst så länge tills det har somnat.

*Barnet har haft en mardröm eller vaknar mitt i natten:
*Trösta det och när det har somnat lägg det tillbaka i sin säng igen. Om och om igen, var bestämd. Du behöver också vila!

Gäller det mardröm, så är det bra att veta, att för barnet är drömmen en realitet och kan inte lugnas av, att det var bara en dröm. Man bör sitta bredvid eller ligga bredvid en stund och låta de omskakade bilderna  försvinna.
Runt 6 års ålder kan barnet drömma om att någon av föräldrarna dör, att det uppstår eld i huset. Nu förstår barnet att drömmar betyder att man träder in i en annan värld. Tröst behövs ändå!

Sist men inte minst ha mycket TÅLAMOD! Lycka till!